Oacceptabel ålderism inom sjukvården och socialförsäkringen

Ålderismen inom sjukvården har återigen visat sitt fula ansikte. I förra veckan presenterade Ola Bratt, docent i urologi vid Lunds universitet en studie som visar att män mellan 70 och 80 år som har en högrisk-prostatacancer ofta underbehandlas. Studien visar även att det är stora skillnader mellan länen vad gäller behandlingen. För en 70-åring som har mellan 15 – 20 år kvar att leva är det helt oacceptabelt. Dessutom rent dumt av sjukvården, en dålig eller felaktig behandling blir mycket dyrare att ta hand om än om man gör rätt på en gång.

Detta är långtifrån det enda exemplet på ålderism i sjukvården. Gör man mammografi hos kvinnor över 75 år upptäcker man tumörsjukdom i tidigare stadier, behöver mindre behandling och överlevnaden blir bättre jämfört med patienter vilkas tumörer upptäckts av patienten själv eller läkare. Kvinnor över 75 år har också fördel av mammografi, i synnerhet kvinnor med lång förväntad livslängd, vilket alla i övrigt friska 75-åriga kvinnor har. Socialstyrelsen rekommenderar mammografi upp till 75 år och inga landsting eller regioner erbjuder rutinmässig mammografi till kvinnor över 75 år. En oacceptabel ålderism och dessutom dumt och kontraproduktivt.

En mer subtil ålderism inom sjukvården är t ex att läkemedelsbehandlingen blir allt sämre ju äldre individen är, resurser för forskningen blir allt mindre ju äldre människor man vill forska om och sjukvården har ett motstånd mot att förändra sjukvården så att den tar hand om hela människan, inte bara ett organ i taget. När ska vi få ”människokliniker”, inte bara organkliniker?

Inom socialförsäkringssystemet finns det dessutom ”lagstadgad” ålderism. Man tog upp detta i samband med utredningen ”Ett utvidgat skydd mot åldersdiskriminering” för några år sedan, men lyckades behålla i stort sett alla orättvisor. Exempel på de förmåner som man inte kan få efter 65-år är handikappersättning, bilstöd och assistansersättning. Detta även om man skulle vara berättigad till dessa förmåner p.g.a.. sin funktionsnedsättning om man varit yngre än 65 år. Dessa förmåner är dessutom inte i allmänhet knutna till att personen förvärvsarbetar utan direkt relaterade till handikappet eller funktionsnedsättningen, vilket gör det extra svårt att förstå att det skall finnas en åldersgräns.

Om man förvärvsarbetar efter 65 år, vilket man har rätt till, har man heller ingen rätt att få rehabiliteringsersättning eller sjukersättning om råkar ut för sjukdom eller olycka.

I utredningen hänvisas till att man har rätt till äldreomsorg, men denna kan på intet sätt ersätta dessa förmåner i socialförsäkringen. Framför allt inte då vi fått tiotals friska år till livet efter 65 år.

Det är hög tid att sjukvården och försäkringssystemet inser att vi seniorer är oerhört mycket friskare idag än för någon generation sedan och att systemen anpassar sig efter det.

Gösta Bucht
Sakkunnig för vård och omsorg

Representativ regeringsförklaring?

Vi äldre utgör ca 20 procent av Sveriges befolkning, då borde en statsminister lägga lite mer än drygt 1 procent av sin tid under regeringsförklaringen på äldrefrågor. Men så skedde inte heller med den nya S + MP-regeringen. Det som egentligen är mest anmärkningsvärt är att Löfven mycket nöjt talade om en representativ riksdag utifrån ideologier och landsdelar, men ålder då? Den nya riksdagen är den yngsta någonsin, endast nio ledamöter är 65 år och äldre idag. Knappast representativt!

I övrigt kan vi konstatera att det kommer att blir spännande att se vad de nationella kvalitetslagarna i välfärden kommer att innefatta. Syfte är att förbättra kvalitén och begränsa vinsterna. Den ska vara långsiktig och tas fram i bred samverkan.

Förhoppningsvis vågar politikerna denna gång ta med frågorna om finansiering och bemanning av framtidens äldreomsorg. Och utgångspunkten för en sådan måste vara äldres behov och önskningar, snarare än olika utförare eller personalens arbetstimmar.

Hur de nationella riktlinjerna för olika sjukdomar ska kunna bli obligatoriska är ett annat förslag som skall bli spännande att se vad det leder till. Det blir nog inte helt lätt då de allra flesta riktlinjer idag är rekommendationer med olika prioriteringsgrad.

Från SPF noterade vi också att steg ska tas för att skillnaden i skatt på pension och lön ska minska enligt Löfven, denna skillnad vill vi från SPF avskaffa helt i ett enda steg.

Vidare hoppas vi att beskedet om att lagen om vårdval i primärvården ska avskaffas inte minskar äldre människors möjlighet att välja distriktsläkare, som vi menar är självklar. Det kommer också att bli intressant att följa vad de nya kvalitetslagarna i välfärden kommer att innebära, då det uttalade syftet verkar vara att minska vinsterna snarare än att höja kvaliteten.

Hur som helst ser vi från SPF fram emot en spännande mandatperiod, diskussioner med de nya ministrarna och hoppas att äldres frågor för ökat utrymme.

Gösta Bucht
Talesperson för vård och omsorg

Kompetens och rekrytering i sjukvården – en överlevnadsfråga

Den svenska sjukvården har gått mot allt öppnare vårdformer och färre slutenvårdsplatser, faktisk lägsta antal inom EU med 3 sängar på 1000 invånare. För att detta ska fungera tryggt och bra för de äldre måste öppenvården fungera klanderfritt.

Idag finns exempel på olika former av öppenvårdsteam men detta måste man satsa betydligt mer på för att klara framtidens utmaningar.

SPF vill att alla kommuner och landsting ska ha Vård- och omsorgsteam med alla relevanta kompetenser och att kommunen är huvudman. Biståndshandläggare och anhöriga som ger vård och omsorg måste vara med i teamen. En förutsättning för att dessa team ska klara sina uppgifter är att kommunerna har frihet att anställa läkare. Teamen måste ha förmågan att vara “dynamiska”, alltså. anpassas efter de behov som personen har. Så länge vi har två huvudmän för vård och omsorg av äldre måste teamen vara integrerade dvs bestå av både landstings- och kommunal personal. De äldre, framför allt de som är mest sjuka, ska ha en coach utsedd som då ska ingå i teamet.

För att förverkliga detta och all annan vård och omsorg så måste kompetenshöjning och rekrytering av kunnig personal prioriteras högt. Det är inte rimligt att någon får vård och omsorg som är kvalitativt undermålig, på grund av brist på kunnig personal och specialister. Trots att vi vetat detta sedan länge är tillgången i landet på läkare och annan personal med specialistkompetens inom äldres sjukdomar, geriatrik, fortfarande mycket dålig. Senast tillgängliga statistik säger att det finns drygt 500 professionellt aktiva geriatriker i landet och antalet har trots att vi blivit betydligt fler äldre inte ökat de senaste 20 åren. Det är också tyvärr ganska vanligt att det i kommunernas verksamheter finns personal med otillfredsställande utbildning för sina uppgifter.

Den personal som i första hand träffar den äldre har idag för dålig kompetens – tyvärr ofta ingen kunskap om geriatrik alls. Att satsa på rekrytering och kompetenshöjning inom äldres vård och omsorg är en ”överlevnadsfaktor”. Om vi inte gör det kommer kvalitén att sjunka under vad som är anständigt och kostnaderna öka lavinartat.

Gösta Bucht
Talesperson för vård och omsorg