Kan vi minska risken för fallolyckor?

Inger Mörk, utredare på Socialstyrelsen

Inger Mörk, utredare på Socialstyrelsen

Visst önskar man att alla ska få leva ett friskt och gott liv, fritt från fallolyckor. Kan vi det? Många av de fallolyckor som inträffar skulle aldrig behöva ske. Genom att äta näringsriktig mat, styrke- och balansträning samt att se över sitt medicinintag så skulle många fallolyckor aldrig ske.

Ät rätt  och drick mycket vatten

Bra mat gör dig starkare. Maten ger kroppen energi och näring samtidigt som den stärker dina muskler och skelett. Med åren behöver vi allt mer protein och fett. Om du äter två lagade måltider per dag ökar chansen att du får i dig vad du behöver. Till lunch och middag är det bra med protein i form av kött, fisk och ägg, kolhydrater genom ris, pasta, potatis och bröd samt grönsaker, rotfrukter, frukt och bär.

Träna, motionera och sporta

Träning gör dig starkare. Styrketräning ökar muskelmassan och risken att falla minskar. Även balansträning har stor betydelse för att minska risken för fall. Välj roliga träningsformer, gör det som känns mest lockande för dig. Om du ofta sitter still kan du kanske ta för vana att resa dig upp regelbundet. Du som inte har möjlighet att resa dig, det finns övningar som kan göras sittande.

Ha koll på dina mediciner

Fråga doktorn om dina mediciner. Läkemedel kan vara orsaken till att många faller och skadar sig. Så var uppmärksam på effekten av dina mediciner. Om du använder läkemedel och du märker av biverkningar till följd av medicineringen, anteckna ner det och prata med din läkare om detta när ni träffas. Om du har flera olika mediciner kan du kanske behöva en läkemedelsgenomgång.

Säkra ditt hem

Utöver mat, motion och medicinering kan det vara bra att säkra sitt hem genom att kontrollera mattor och sladdar, se över belysningen, bär gärna på mobiltelefon, ta bort höga trösklar om det går, ha saker nära till hands, säkra badrummet och ordna en sittplats där du kan sitta och vila.

Jag vet att ni är många föreningar i SPF Seniorerna som deltar i detta viktiga arbete – tillsammans kan vi förhindra fallolyckor.

Önskar alla läsare ett fallfritt liv och citerar Tage Danielsson ”Säll är den som har till rättesnöre att man bör nog tänka efter före”.

Läs mer på http://www.socialstyrelsen.se/balanseramera

Inger Mörk
Utredare på Socialstyrelsen

Fakta om fallolyckor

Fallolyckor är en av de vanligaste olyckorna som leder till flest dödsfall och flest sjukhusinläggningar. Varje år dör drygt 1 700 personer till följd av fall med ett stort mörkertal, så det är betydligt fler. Cirka 70 000 personer läggs in på sjukhus varje år till följd av en fallolycka.

Socialstyrelsen har räknat på landstingens och kommunernas kostnader för fallolyckor och de beräknas uppgå till 11,6 miljarder kronor varje år. Då är inte primärvårdens kostnader inräknad. Om alla kostnader tas med blir det mer än 25 miljarder kr per år

Regeringsuppdrag

Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att arbeta med att förbygga fallolyckor. Tillsammans med pensionärsorganisationer, kommuner och regioner med flera genomförs kampanjen Balansera mera, som är vecka 40, den 2-8 oktober. Årets tema är mat, motion och medicin.

 

 

Oacceptabel ålderism inom sjukvården och socialförsäkringen

Ålderismen inom sjukvården har återigen visat sitt fula ansikte. I förra veckan presenterade Ola Bratt, docent i urologi vid Lunds universitet en studie som visar att män mellan 70 och 80 år som har en högrisk-prostatacancer ofta underbehandlas. Studien visar även att det är stora skillnader mellan länen vad gäller behandlingen. För en 70-åring som har mellan 15 – 20 år kvar att leva är det helt oacceptabelt. Dessutom rent dumt av sjukvården, en dålig eller felaktig behandling blir mycket dyrare att ta hand om än om man gör rätt på en gång.

Detta är långtifrån det enda exemplet på ålderism i sjukvården. Gör man mammografi hos kvinnor över 75 år upptäcker man tumörsjukdom i tidigare stadier, behöver mindre behandling och överlevnaden blir bättre jämfört med patienter vilkas tumörer upptäckts av patienten själv eller läkare. Kvinnor över 75 år har också fördel av mammografi, i synnerhet kvinnor med lång förväntad livslängd, vilket alla i övrigt friska 75-åriga kvinnor har. Socialstyrelsen rekommenderar mammografi upp till 75 år och inga landsting eller regioner erbjuder rutinmässig mammografi till kvinnor över 75 år. En oacceptabel ålderism och dessutom dumt och kontraproduktivt.

En mer subtil ålderism inom sjukvården är t ex att läkemedelsbehandlingen blir allt sämre ju äldre individen är, resurser för forskningen blir allt mindre ju äldre människor man vill forska om och sjukvården har ett motstånd mot att förändra sjukvården så att den tar hand om hela människan, inte bara ett organ i taget. När ska vi få ”människokliniker”, inte bara organkliniker?

Inom socialförsäkringssystemet finns det dessutom ”lagstadgad” ålderism. Man tog upp detta i samband med utredningen ”Ett utvidgat skydd mot åldersdiskriminering” för några år sedan, men lyckades behålla i stort sett alla orättvisor. Exempel på de förmåner som man inte kan få efter 65-år är handikappersättning, bilstöd och assistansersättning. Detta även om man skulle vara berättigad till dessa förmåner p.g.a.. sin funktionsnedsättning om man varit yngre än 65 år. Dessa förmåner är dessutom inte i allmänhet knutna till att personen förvärvsarbetar utan direkt relaterade till handikappet eller funktionsnedsättningen, vilket gör det extra svårt att förstå att det skall finnas en åldersgräns.

Om man förvärvsarbetar efter 65 år, vilket man har rätt till, har man heller ingen rätt att få rehabiliteringsersättning eller sjukersättning om råkar ut för sjukdom eller olycka.

I utredningen hänvisas till att man har rätt till äldreomsorg, men denna kan på intet sätt ersätta dessa förmåner i socialförsäkringen. Framför allt inte då vi fått tiotals friska år till livet efter 65 år.

Det är hög tid att sjukvården och försäkringssystemet inser att vi seniorer är oerhört mycket friskare idag än för någon generation sedan och att systemen anpassar sig efter det.

Gösta Bucht
Sakkunnig för vård och omsorg

Kvalitet och äldres inflytande viktigare än vem som utför vård och omsorg

Häromdagen meddelade regeringen att den kommer att tillsätta en utredning för att begränsa vinster i välfärden, något regeringen själv kallar ”att se över hur den offentliga finansieringen av privat utförda välfärdstjänster bör regleras”. Det är bara att beklaga att man börjar diskutera och utreda vinsterna när det är kvalitet, innehåll och äldres inflytande som är det viktiga när det handlar om vård och omsorg. Utred och bestäm först viken kvalitet välfärden ska ha, sedan kan man diskutera finansiering och inte bara vinster utan också hur vi ska klara den samlade finansieringen framöver med allt fler äldre.

Om regeringen menar allvar med att förbättra välfärden (utredningen ska även titta på t ex skolan och personlig assistans) bör man tillsätta en utredning som tittar på hur kvaliteten kan höjas – inte en utredning om att försvåra för vissa aktörer beroende på deras driftsform. Med denna inställning kan alltså en skola eller en hemtjänst med hög nöjdhet bland elever/äldre tvingas stänga, samtidigt som en annan skola eller hemtjänst med lägre kvalitet får mer fördelaktiga villkor. Är det rimligt? Varför sätter man inte kvalitet och nöjdhet i centrum istället?

För en dryg månad sedan anordnade vi i SPF Seniorerna ett seminarium om just valfrihet i vård och omsorg. Det blev en bra diskussion mellan politiker, branschen, forskningen och vi själva om vad som fungerar bra idag, vad fungerar mindre bra och hur kan valfriheten för äldre förstärkas. Vi pekade bland annat på att de mest sjuka äldre har svårt att välja och att någon form av äldrecoacher därför bör införas, att de jämförelser av t ex hemtjänst företag som kommunerna erbjuder saknar viktiga kriterier, och att myndigheternas tillsyn måste blir bättre.

En aspekt som dock belyses av civilminister Ardalan Shekarabi (S) är att framväxten av idéburen vård har kommit betydligt längre i andra länder än i Sverige, majoriteten av vård och omsorg i USA och övriga Europa är idéburen eller non-profit. I Danmark är 15% non-profit, i Sverige under 5%. Om det är positivt eller negativt bör dock patienterna i slutändan få avgöra, men att se över de regler som gäller inom offentlig upphandling för att underlätta en utveckling mot mer idéburen vård är en positiv punkt i regeringens utredning.

Något man kan förundras över, om det handlar om kvalitet i välfärden, är varför Malmös tidigare kommunalråd Ilmar Reepalu (S) är den som ska ha ansvaret för utredningen. Är det något som gjort Malmö känt är det ju snarare det motsatta – så som låga skolresultat och brist på förskoleplatser.

Det återstår dock att se vad utredningen väl kommer fram till och hur mycket av den som sen läggs i en proposition och skickas till riksdagen. Oppositionspartierna är emot att begränsa vinsterna i välfärden, i alla fall när Vänsterpartiet är en av arkitekterna bakom förslagen. Att däremot utveckla välfärden och få mer fokus på kvalitet och innehåll borde intressera oppositionen. Det är dock synd att debatten handlar så mycket om vem som utför vården och omsorgen – och mindre om kvalitet, individuella behov och äldres inflytande.

Gösta Bucht
Sakkunnig för vård och omsorg

125 000 nya undersköterskor till äldreomsorgen inom 10 år. Hur ska det gå till?

Från den sista mars nästa år ska alla särskilda boenden ha en omsorg som är individanpassad, omsorgen ska inte längre vara beroende på hur mycket personal som finns tillgängligt utan utgå från alla boendes behov. Vill en boende gå på promenad varje dag så får man anpassa personalstyrkan efter det.
Socialstyrelsen rekommenderar också att personal på äldreboenden bör ha minst gymnasiekompetens inom vård och omsorg av äldre människor och att det ska finnas personal med grundläggande kunskap om demenssjukdomar dygnet runt.
Från SPF vill vi understryka att minst lika viktigt som fler händer i omsorgen är att personalen har relevant utbildning och intresse för att jobba inom äldreomsorgen. Därtill är det avgörande att äldres individuella behov och självbestämmande tillgodoses, vilket fler anställda inte automatiskt betyder.

I regeringens budget, som nu ser ut att falla, finns en satsning på 2 miljarder kronor årligen, vilket innebär att 5 000 undersköterskor ska kunna anställas. En fråga som inställer sig är var dessa personer ska komma ifrån? Varför talas det så lite om vem som ska ta hand om våra gamla och om kvaliteten i det arbete som ska utföras? Sveriges Kommuner och Landsting har dessutom beräknat att det behövs anställas
125 000 undersköterskor och vårdbiträden fram till mitten på 2020-talet.

Regeringen har också sagt sig vilja få in fler unga i äldreomsorgen genom att underlätta för unga att arbeta samtidigt som de studerar till undersköterskor. Var ska alla dessa personer rekryteras? Omvårdnadsprogrammet har tappat i attraktivitet och antalet som vill gå det har minskat till hälften sedan mitten på 90-talet. Ska arbetskraftsinvandring lösa problemet? Knappast. De länder som kan tänkas förse oss med arbetskraft kommer snart att ha samma problem som vi inom äldreomsorgen.
Nej, yrket måste göras intressantare med bättre löneförmåner, kontinuerlig fortbildning och möjlighet att göra karriär. Vi äldre är värda en äldreomsorg med kompetent och lyhörd personal som tar hand om oss när vi inte längre klarar det själva.

Gösta Bucht
Sakkunnig i vård och omsorg

Representativ regeringsförklaring?

Vi äldre utgör ca 20 procent av Sveriges befolkning, då borde en statsminister lägga lite mer än drygt 1 procent av sin tid under regeringsförklaringen på äldrefrågor. Men så skedde inte heller med den nya S + MP-regeringen. Det som egentligen är mest anmärkningsvärt är att Löfven mycket nöjt talade om en representativ riksdag utifrån ideologier och landsdelar, men ålder då? Den nya riksdagen är den yngsta någonsin, endast nio ledamöter är 65 år och äldre idag. Knappast representativt!

I övrigt kan vi konstatera att det kommer att blir spännande att se vad de nationella kvalitetslagarna i välfärden kommer att innefatta. Syfte är att förbättra kvalitén och begränsa vinsterna. Den ska vara långsiktig och tas fram i bred samverkan.

Förhoppningsvis vågar politikerna denna gång ta med frågorna om finansiering och bemanning av framtidens äldreomsorg. Och utgångspunkten för en sådan måste vara äldres behov och önskningar, snarare än olika utförare eller personalens arbetstimmar.

Hur de nationella riktlinjerna för olika sjukdomar ska kunna bli obligatoriska är ett annat förslag som skall bli spännande att se vad det leder till. Det blir nog inte helt lätt då de allra flesta riktlinjer idag är rekommendationer med olika prioriteringsgrad.

Från SPF noterade vi också att steg ska tas för att skillnaden i skatt på pension och lön ska minska enligt Löfven, denna skillnad vill vi från SPF avskaffa helt i ett enda steg.

Vidare hoppas vi att beskedet om att lagen om vårdval i primärvården ska avskaffas inte minskar äldre människors möjlighet att välja distriktsläkare, som vi menar är självklar. Det kommer också att bli intressant att följa vad de nya kvalitetslagarna i välfärden kommer att innebära, då det uttalade syftet verkar vara att minska vinsterna snarare än att höja kvaliteten.

Hur som helst ser vi från SPF fram emot en spännande mandatperiod, diskussioner med de nya ministrarna och hoppas att äldres frågor för ökat utrymme.

Gösta Bucht
Talesperson för vård och omsorg

Äldres behov måste stå i centrum – inte kommunens budget

Det har nyligen rapporterats om en äldre man vars kommun nekade honom att få duscha varje dag. Mannen fick rätt i förvaltningsrätten men målet har överklagats till kammarrätten.

SPF menar att det är äldres behov och deras självbestämmande som ska vara i fokus. Vill man duscha varje dag ska man kunna få göra det. Numer finns en nationell värdegrund i Socialtjänstlagen där det står att äldreomsorgen ska vara inriktad på att den äldre ska kunna leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Vi har länge pratat om och nu bestämt att vården och omsorgen skall vara personcentrerad – individen i centrum. Det är hög tid att vi lever efter det! Hur detta uppnås i varje enskilt fall vet såklart den äldre och dess anhöriga i många fall bättre än kommunen. Verksamheterna måste anpassas efter äldres behov – inte efter kommunernas budget.

Det är självfallet svårt att gå ut med krav om att alla kommuner bör garantera äldre med hemtjänst ett visst innehåll. Besluten tas av varje enskild kommun och skiljer sig ofta åt. Ett annat problem är att biståndshandläggarna inte alltid har rätt utbildning och har en svår arbetssituation – de kan mycket väl vilja besluta om bistånd men kommunen i sin tur kräver att de ska hålla budget. När nu alla kommuner (utom Stockholm) har tagit över hemsjukvården blir biståndshandläggarnas situation ännu svårare. Var går gränsen mellan omvårdnad (hemtjänst som kräver biståndsbeslut) och sjukvård som lyder under hälso- och sjukvårdslagen? En minst sagt knepig fråga som kan leda till stora ojämlikheter i beslut där behoven trots allt ser lika ut.

Sammantaget är det självklart att det är individens behov som är viktigast, en kommun kan inte dra alla äldre över en kam. Vissa vill duscha två gånger per dag, andra vill komma ut på promenad varannan dag och en tredje önskar lagad mat två gånger per vecka. Här har vi som pensionärsorganisation ett viktigt arbete att göra ute i landets kommuner – att verkligen understryka att vi inte är nöjda förrän det är den enskildes önskningar som äldreomsorgen ska utgå ifrån, och inget annat.

Gösta Bucht
Talesperson för vård och omsorg

Kompetens och rekrytering i sjukvården – en överlevnadsfråga

Den svenska sjukvården har gått mot allt öppnare vårdformer och färre slutenvårdsplatser, faktisk lägsta antal inom EU med 3 sängar på 1000 invånare. För att detta ska fungera tryggt och bra för de äldre måste öppenvården fungera klanderfritt.

Idag finns exempel på olika former av öppenvårdsteam men detta måste man satsa betydligt mer på för att klara framtidens utmaningar.

SPF vill att alla kommuner och landsting ska ha Vård- och omsorgsteam med alla relevanta kompetenser och att kommunen är huvudman. Biståndshandläggare och anhöriga som ger vård och omsorg måste vara med i teamen. En förutsättning för att dessa team ska klara sina uppgifter är att kommunerna har frihet att anställa läkare. Teamen måste ha förmågan att vara “dynamiska”, alltså. anpassas efter de behov som personen har. Så länge vi har två huvudmän för vård och omsorg av äldre måste teamen vara integrerade dvs bestå av både landstings- och kommunal personal. De äldre, framför allt de som är mest sjuka, ska ha en coach utsedd som då ska ingå i teamet.

För att förverkliga detta och all annan vård och omsorg så måste kompetenshöjning och rekrytering av kunnig personal prioriteras högt. Det är inte rimligt att någon får vård och omsorg som är kvalitativt undermålig, på grund av brist på kunnig personal och specialister. Trots att vi vetat detta sedan länge är tillgången i landet på läkare och annan personal med specialistkompetens inom äldres sjukdomar, geriatrik, fortfarande mycket dålig. Senast tillgängliga statistik säger att det finns drygt 500 professionellt aktiva geriatriker i landet och antalet har trots att vi blivit betydligt fler äldre inte ökat de senaste 20 åren. Det är också tyvärr ganska vanligt att det i kommunernas verksamheter finns personal med otillfredsställande utbildning för sina uppgifter.

Den personal som i första hand träffar den äldre har idag för dålig kompetens – tyvärr ofta ingen kunskap om geriatrik alls. Att satsa på rekrytering och kompetenshöjning inom äldres vård och omsorg är en ”överlevnadsfaktor”. Om vi inte gör det kommer kvalitén att sjunka under vad som är anständigt och kostnaderna öka lavinartat.

Gösta Bucht
Talesperson för vård och omsorg