Oacceptabel ålderism inom sjukvården och socialförsäkringen

Ålderismen inom sjukvården har återigen visat sitt fula ansikte. I förra veckan presenterade Ola Bratt, docent i urologi vid Lunds universitet en studie som visar att män mellan 70 och 80 år som har en högrisk-prostatacancer ofta underbehandlas. Studien visar även att det är stora skillnader mellan länen vad gäller behandlingen. För en 70-åring som har mellan 15 – 20 år kvar att leva är det helt oacceptabelt. Dessutom rent dumt av sjukvården, en dålig eller felaktig behandling blir mycket dyrare att ta hand om än om man gör rätt på en gång.

Detta är långtifrån det enda exemplet på ålderism i sjukvården. Gör man mammografi hos kvinnor över 75 år upptäcker man tumörsjukdom i tidigare stadier, behöver mindre behandling och överlevnaden blir bättre jämfört med patienter vilkas tumörer upptäckts av patienten själv eller läkare. Kvinnor över 75 år har också fördel av mammografi, i synnerhet kvinnor med lång förväntad livslängd, vilket alla i övrigt friska 75-åriga kvinnor har. Socialstyrelsen rekommenderar mammografi upp till 75 år och inga landsting eller regioner erbjuder rutinmässig mammografi till kvinnor över 75 år. En oacceptabel ålderism och dessutom dumt och kontraproduktivt.

En mer subtil ålderism inom sjukvården är t ex att läkemedelsbehandlingen blir allt sämre ju äldre individen är, resurser för forskningen blir allt mindre ju äldre människor man vill forska om och sjukvården har ett motstånd mot att förändra sjukvården så att den tar hand om hela människan, inte bara ett organ i taget. När ska vi få ”människokliniker”, inte bara organkliniker?

Inom socialförsäkringssystemet finns det dessutom ”lagstadgad” ålderism. Man tog upp detta i samband med utredningen ”Ett utvidgat skydd mot åldersdiskriminering” för några år sedan, men lyckades behålla i stort sett alla orättvisor. Exempel på de förmåner som man inte kan få efter 65-år är handikappersättning, bilstöd och assistansersättning. Detta även om man skulle vara berättigad till dessa förmåner p.g.a.. sin funktionsnedsättning om man varit yngre än 65 år. Dessa förmåner är dessutom inte i allmänhet knutna till att personen förvärvsarbetar utan direkt relaterade till handikappet eller funktionsnedsättningen, vilket gör det extra svårt att förstå att det skall finnas en åldersgräns.

Om man förvärvsarbetar efter 65 år, vilket man har rätt till, har man heller ingen rätt att få rehabiliteringsersättning eller sjukersättning om råkar ut för sjukdom eller olycka.

I utredningen hänvisas till att man har rätt till äldreomsorg, men denna kan på intet sätt ersätta dessa förmåner i socialförsäkringen. Framför allt inte då vi fått tiotals friska år till livet efter 65 år.

Det är hög tid att sjukvården och försäkringssystemet inser att vi seniorer är oerhört mycket friskare idag än för någon generation sedan och att systemen anpassar sig efter det.

Gösta Bucht
Sakkunnig för vård och omsorg

Kvalitet och äldres inflytande viktigare än vem som utför vård och omsorg

Häromdagen meddelade regeringen att den kommer att tillsätta en utredning för att begränsa vinster i välfärden, något regeringen själv kallar ”att se över hur den offentliga finansieringen av privat utförda välfärdstjänster bör regleras”. Det är bara att beklaga att man börjar diskutera och utreda vinsterna när det är kvalitet, innehåll och äldres inflytande som är det viktiga när det handlar om vård och omsorg. Utred och bestäm först viken kvalitet välfärden ska ha, sedan kan man diskutera finansiering och inte bara vinster utan också hur vi ska klara den samlade finansieringen framöver med allt fler äldre.

Om regeringen menar allvar med att förbättra välfärden (utredningen ska även titta på t ex skolan och personlig assistans) bör man tillsätta en utredning som tittar på hur kvaliteten kan höjas – inte en utredning om att försvåra för vissa aktörer beroende på deras driftsform. Med denna inställning kan alltså en skola eller en hemtjänst med hög nöjdhet bland elever/äldre tvingas stänga, samtidigt som en annan skola eller hemtjänst med lägre kvalitet får mer fördelaktiga villkor. Är det rimligt? Varför sätter man inte kvalitet och nöjdhet i centrum istället?

För en dryg månad sedan anordnade vi i SPF Seniorerna ett seminarium om just valfrihet i vård och omsorg. Det blev en bra diskussion mellan politiker, branschen, forskningen och vi själva om vad som fungerar bra idag, vad fungerar mindre bra och hur kan valfriheten för äldre förstärkas. Vi pekade bland annat på att de mest sjuka äldre har svårt att välja och att någon form av äldrecoacher därför bör införas, att de jämförelser av t ex hemtjänst företag som kommunerna erbjuder saknar viktiga kriterier, och att myndigheternas tillsyn måste blir bättre.

En aspekt som dock belyses av civilminister Ardalan Shekarabi (S) är att framväxten av idéburen vård har kommit betydligt längre i andra länder än i Sverige, majoriteten av vård och omsorg i USA och övriga Europa är idéburen eller non-profit. I Danmark är 15% non-profit, i Sverige under 5%. Om det är positivt eller negativt bör dock patienterna i slutändan få avgöra, men att se över de regler som gäller inom offentlig upphandling för att underlätta en utveckling mot mer idéburen vård är en positiv punkt i regeringens utredning.

Något man kan förundras över, om det handlar om kvalitet i välfärden, är varför Malmös tidigare kommunalråd Ilmar Reepalu (S) är den som ska ha ansvaret för utredningen. Är det något som gjort Malmö känt är det ju snarare det motsatta – så som låga skolresultat och brist på förskoleplatser.

Det återstår dock att se vad utredningen väl kommer fram till och hur mycket av den som sen läggs i en proposition och skickas till riksdagen. Oppositionspartierna är emot att begränsa vinsterna i välfärden, i alla fall när Vänsterpartiet är en av arkitekterna bakom förslagen. Att däremot utveckla välfärden och få mer fokus på kvalitet och innehåll borde intressera oppositionen. Det är dock synd att debatten handlar så mycket om vem som utför vården och omsorgen – och mindre om kvalitet, individuella behov och äldres inflytande.

Gösta Bucht
Sakkunnig för vård och omsorg

Den nya regeringen ger och tar – från landets äldre

Det är en framgång för SPF och landets alla seniorer att den nya regeringen kommer att ta bort pensionärsskatten för garantipensionärer den 1 januari 2015. Med det räcker inte. Vi nöjer oss inte förrän lön och pension beskattas lika för alla seniorer. Vi efterfrågar därför tydliga utfästelser från regeringen om att den har för avsikt att ta bort pensionärsskatten i sin helhet under mandatperioden.

Den nya regeringen väljer dock att både ge och ta från landets seniorer. Samtidigt som pensionärsskatten delvis tagits bort så har den nya regeringen valt att lägga förslag på att återinföra en särskild löneskatt för personer som är över 65 och arbetar. En sådan löneskatt betalas av arbetsgivaren och riskerar därför att minska viljan att anställa seniorer. I en tid då politiken borde ägna tid och kraft för att finna lösningar på hur man bättre kan tillvarata senior kompetens och erfarenhet är detta ett steg i fel riktning. SPF har påtalat detta till Finansdepartementet och kommer noggrant att följa hur löneskatterna slår mot sysselsättningen bland äldre.

Till syvende och sist är vi i SPF allvarligt bekymrade över att den nya regeringen inte avser att göra mer för att förbättra villkoren för de äldre. Inte minst för den stora grupp pensionärer som har det allra sämst ställt ekonomiskt. Vi kommer därför självklart att fortsätta vårt påverkansarbete för valfriheten, inflytandet och livskvaliteten för landets seniorer.

Christina Rogestam
förbundsordförande SPF

Representativ regeringsförklaring?

Vi äldre utgör ca 20 procent av Sveriges befolkning, då borde en statsminister lägga lite mer än drygt 1 procent av sin tid under regeringsförklaringen på äldrefrågor. Men så skedde inte heller med den nya S + MP-regeringen. Det som egentligen är mest anmärkningsvärt är att Löfven mycket nöjt talade om en representativ riksdag utifrån ideologier och landsdelar, men ålder då? Den nya riksdagen är den yngsta någonsin, endast nio ledamöter är 65 år och äldre idag. Knappast representativt!

I övrigt kan vi konstatera att det kommer att blir spännande att se vad de nationella kvalitetslagarna i välfärden kommer att innefatta. Syfte är att förbättra kvalitén och begränsa vinsterna. Den ska vara långsiktig och tas fram i bred samverkan.

Förhoppningsvis vågar politikerna denna gång ta med frågorna om finansiering och bemanning av framtidens äldreomsorg. Och utgångspunkten för en sådan måste vara äldres behov och önskningar, snarare än olika utförare eller personalens arbetstimmar.

Hur de nationella riktlinjerna för olika sjukdomar ska kunna bli obligatoriska är ett annat förslag som skall bli spännande att se vad det leder till. Det blir nog inte helt lätt då de allra flesta riktlinjer idag är rekommendationer med olika prioriteringsgrad.

Från SPF noterade vi också att steg ska tas för att skillnaden i skatt på pension och lön ska minska enligt Löfven, denna skillnad vill vi från SPF avskaffa helt i ett enda steg.

Vidare hoppas vi att beskedet om att lagen om vårdval i primärvården ska avskaffas inte minskar äldre människors möjlighet att välja distriktsläkare, som vi menar är självklar. Det kommer också att bli intressant att följa vad de nya kvalitetslagarna i välfärden kommer att innebära, då det uttalade syftet verkar vara att minska vinsterna snarare än att höja kvaliteten.

Hur som helst ser vi från SPF fram emot en spännande mandatperiod, diskussioner med de nya ministrarna och hoppas att äldres frågor för ökat utrymme.

Gösta Bucht
Talesperson för vård och omsorg

Äldres behov måste stå i centrum – inte kommunens budget

Det har nyligen rapporterats om en äldre man vars kommun nekade honom att få duscha varje dag. Mannen fick rätt i förvaltningsrätten men målet har överklagats till kammarrätten.

SPF menar att det är äldres behov och deras självbestämmande som ska vara i fokus. Vill man duscha varje dag ska man kunna få göra det. Numer finns en nationell värdegrund i Socialtjänstlagen där det står att äldreomsorgen ska vara inriktad på att den äldre ska kunna leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Vi har länge pratat om och nu bestämt att vården och omsorgen skall vara personcentrerad – individen i centrum. Det är hög tid att vi lever efter det! Hur detta uppnås i varje enskilt fall vet såklart den äldre och dess anhöriga i många fall bättre än kommunen. Verksamheterna måste anpassas efter äldres behov – inte efter kommunernas budget.

Det är självfallet svårt att gå ut med krav om att alla kommuner bör garantera äldre med hemtjänst ett visst innehåll. Besluten tas av varje enskild kommun och skiljer sig ofta åt. Ett annat problem är att biståndshandläggarna inte alltid har rätt utbildning och har en svår arbetssituation – de kan mycket väl vilja besluta om bistånd men kommunen i sin tur kräver att de ska hålla budget. När nu alla kommuner (utom Stockholm) har tagit över hemsjukvården blir biståndshandläggarnas situation ännu svårare. Var går gränsen mellan omvårdnad (hemtjänst som kräver biståndsbeslut) och sjukvård som lyder under hälso- och sjukvårdslagen? En minst sagt knepig fråga som kan leda till stora ojämlikheter i beslut där behoven trots allt ser lika ut.

Sammantaget är det självklart att det är individens behov som är viktigast, en kommun kan inte dra alla äldre över en kam. Vissa vill duscha två gånger per dag, andra vill komma ut på promenad varannan dag och en tredje önskar lagad mat två gånger per vecka. Här har vi som pensionärsorganisation ett viktigt arbete att göra ute i landets kommuner – att verkligen understryka att vi inte är nöjda förrän det är den enskildes önskningar som äldreomsorgen ska utgå ifrån, och inget annat.

Gösta Bucht
Talesperson för vård och omsorg

Äldreutredningen – Åtgärder för att främja äldres hälsa, trygghet och självbestämmande

En ny statlig utredning om de äldres hälsa, trygghet och självbestämmande skall nu i vår börja sitt arbete.

Att vård och omsorg om äldre i Sverige och i de flesta andra länder står inför stora utmaningar torde nog vara bekant för de flesta.  Helt avgörande för att klara dessa utmaningar är då att

  • utveckla förutsättningarna för kommunernas och landstingens förebyggande arbete så att arbete kan bli en mer integrerad uppgift i all vård och omsorg om äldre,
  • säkerställa att dagens regelverk för biståndsprövning är så ändamålsenligt som möjligt för den äldres bästa och för att ge kommunerna större frihet att utveckla sina arbetssätt,
  • säkerställa att insatser genomförs mer kostnadseffektivt än i dag, i första hand genom ökat användande av teknologi inom omsorgen.

Flera myndigheter, Sveriges Kommuner och Landsting och forskningsinstitut har handlingsplaner, utredningar och projekt med olika fokus på äldres omsorg och vård. LEV-projektet från Socialdepartementet, Bättre liv för sjuka äldre hos SKL, Kommunernas skyldighet att erbjuda stöd till anhöriga och Socialstyrelsen med nationell handlings- och åtgärdsplan för säkerhetsbefrämjande arbete samt Hjälpmedelsinstitutets Teknologi för äldre, RUT-tjänster och valfrihetsreformen är exempel på detta.

Den nya utredningen är välkommen och förhoppningen är att den kan sammanfatta och dra slutsatser av allt som är gjort och utrett och se att denna kunskap faktiskt omsätts i verkligheten.

Gustaf (Gösta) Bucht
Talesperson för vård och omsorg