Kan vi minska risken för fallolyckor?

Inger Mörk, utredare på Socialstyrelsen

Inger Mörk, utredare på Socialstyrelsen

Visst önskar man att alla ska få leva ett friskt och gott liv, fritt från fallolyckor. Kan vi det? Många av de fallolyckor som inträffar skulle aldrig behöva ske. Genom att äta näringsriktig mat, styrke- och balansträning samt att se över sitt medicinintag så skulle många fallolyckor aldrig ske.

Ät rätt  och drick mycket vatten

Bra mat gör dig starkare. Maten ger kroppen energi och näring samtidigt som den stärker dina muskler och skelett. Med åren behöver vi allt mer protein och fett. Om du äter två lagade måltider per dag ökar chansen att du får i dig vad du behöver. Till lunch och middag är det bra med protein i form av kött, fisk och ägg, kolhydrater genom ris, pasta, potatis och bröd samt grönsaker, rotfrukter, frukt och bär.

Träna, motionera och sporta

Träning gör dig starkare. Styrketräning ökar muskelmassan och risken att falla minskar. Även balansträning har stor betydelse för att minska risken för fall. Välj roliga träningsformer, gör det som känns mest lockande för dig. Om du ofta sitter still kan du kanske ta för vana att resa dig upp regelbundet. Du som inte har möjlighet att resa dig, det finns övningar som kan göras sittande.

Ha koll på dina mediciner

Fråga doktorn om dina mediciner. Läkemedel kan vara orsaken till att många faller och skadar sig. Så var uppmärksam på effekten av dina mediciner. Om du använder läkemedel och du märker av biverkningar till följd av medicineringen, anteckna ner det och prata med din läkare om detta när ni träffas. Om du har flera olika mediciner kan du kanske behöva en läkemedelsgenomgång.

Säkra ditt hem

Utöver mat, motion och medicinering kan det vara bra att säkra sitt hem genom att kontrollera mattor och sladdar, se över belysningen, bär gärna på mobiltelefon, ta bort höga trösklar om det går, ha saker nära till hands, säkra badrummet och ordna en sittplats där du kan sitta och vila.

Jag vet att ni är många föreningar i SPF Seniorerna som deltar i detta viktiga arbete – tillsammans kan vi förhindra fallolyckor.

Önskar alla läsare ett fallfritt liv och citerar Tage Danielsson ”Säll är den som har till rättesnöre att man bör nog tänka efter före”.

Läs mer på http://www.socialstyrelsen.se/balanseramera

Inger Mörk
Utredare på Socialstyrelsen

Fakta om fallolyckor

Fallolyckor är en av de vanligaste olyckorna som leder till flest dödsfall och flest sjukhusinläggningar. Varje år dör drygt 1 700 personer till följd av fall med ett stort mörkertal, så det är betydligt fler. Cirka 70 000 personer läggs in på sjukhus varje år till följd av en fallolycka.

Socialstyrelsen har räknat på landstingens och kommunernas kostnader för fallolyckor och de beräknas uppgå till 11,6 miljarder kronor varje år. Då är inte primärvårdens kostnader inräknad. Om alla kostnader tas med blir det mer än 25 miljarder kr per år

Regeringsuppdrag

Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att arbeta med att förbygga fallolyckor. Tillsammans med pensionärsorganisationer, kommuner och regioner med flera genomförs kampanjen Balansera mera, som är vecka 40, den 2-8 oktober. Årets tema är mat, motion och medicin.

 

 

125 000 nya undersköterskor till äldreomsorgen inom 10 år. Hur ska det gå till?

Från den sista mars nästa år ska alla särskilda boenden ha en omsorg som är individanpassad, omsorgen ska inte längre vara beroende på hur mycket personal som finns tillgängligt utan utgå från alla boendes behov. Vill en boende gå på promenad varje dag så får man anpassa personalstyrkan efter det.
Socialstyrelsen rekommenderar också att personal på äldreboenden bör ha minst gymnasiekompetens inom vård och omsorg av äldre människor och att det ska finnas personal med grundläggande kunskap om demenssjukdomar dygnet runt.
Från SPF vill vi understryka att minst lika viktigt som fler händer i omsorgen är att personalen har relevant utbildning och intresse för att jobba inom äldreomsorgen. Därtill är det avgörande att äldres individuella behov och självbestämmande tillgodoses, vilket fler anställda inte automatiskt betyder.

I regeringens budget, som nu ser ut att falla, finns en satsning på 2 miljarder kronor årligen, vilket innebär att 5 000 undersköterskor ska kunna anställas. En fråga som inställer sig är var dessa personer ska komma ifrån? Varför talas det så lite om vem som ska ta hand om våra gamla och om kvaliteten i det arbete som ska utföras? Sveriges Kommuner och Landsting har dessutom beräknat att det behövs anställas
125 000 undersköterskor och vårdbiträden fram till mitten på 2020-talet.

Regeringen har också sagt sig vilja få in fler unga i äldreomsorgen genom att underlätta för unga att arbeta samtidigt som de studerar till undersköterskor. Var ska alla dessa personer rekryteras? Omvårdnadsprogrammet har tappat i attraktivitet och antalet som vill gå det har minskat till hälften sedan mitten på 90-talet. Ska arbetskraftsinvandring lösa problemet? Knappast. De länder som kan tänkas förse oss med arbetskraft kommer snart att ha samma problem som vi inom äldreomsorgen.
Nej, yrket måste göras intressantare med bättre löneförmåner, kontinuerlig fortbildning och möjlighet att göra karriär. Vi äldre är värda en äldreomsorg med kompetent och lyhörd personal som tar hand om oss när vi inte längre klarar det själva.

Gösta Bucht
Sakkunnig i vård och omsorg

Äldres behov måste stå i centrum – inte kommunens budget

Det har nyligen rapporterats om en äldre man vars kommun nekade honom att få duscha varje dag. Mannen fick rätt i förvaltningsrätten men målet har överklagats till kammarrätten.

SPF menar att det är äldres behov och deras självbestämmande som ska vara i fokus. Vill man duscha varje dag ska man kunna få göra det. Numer finns en nationell värdegrund i Socialtjänstlagen där det står att äldreomsorgen ska vara inriktad på att den äldre ska kunna leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Vi har länge pratat om och nu bestämt att vården och omsorgen skall vara personcentrerad – individen i centrum. Det är hög tid att vi lever efter det! Hur detta uppnås i varje enskilt fall vet såklart den äldre och dess anhöriga i många fall bättre än kommunen. Verksamheterna måste anpassas efter äldres behov – inte efter kommunernas budget.

Det är självfallet svårt att gå ut med krav om att alla kommuner bör garantera äldre med hemtjänst ett visst innehåll. Besluten tas av varje enskild kommun och skiljer sig ofta åt. Ett annat problem är att biståndshandläggarna inte alltid har rätt utbildning och har en svår arbetssituation – de kan mycket väl vilja besluta om bistånd men kommunen i sin tur kräver att de ska hålla budget. När nu alla kommuner (utom Stockholm) har tagit över hemsjukvården blir biståndshandläggarnas situation ännu svårare. Var går gränsen mellan omvårdnad (hemtjänst som kräver biståndsbeslut) och sjukvård som lyder under hälso- och sjukvårdslagen? En minst sagt knepig fråga som kan leda till stora ojämlikheter i beslut där behoven trots allt ser lika ut.

Sammantaget är det självklart att det är individens behov som är viktigast, en kommun kan inte dra alla äldre över en kam. Vissa vill duscha två gånger per dag, andra vill komma ut på promenad varannan dag och en tredje önskar lagad mat två gånger per vecka. Här har vi som pensionärsorganisation ett viktigt arbete att göra ute i landets kommuner – att verkligen understryka att vi inte är nöjda förrän det är den enskildes önskningar som äldreomsorgen ska utgå ifrån, och inget annat.

Gösta Bucht
Talesperson för vård och omsorg

Kompetens och rekrytering i sjukvården – en överlevnadsfråga

Den svenska sjukvården har gått mot allt öppnare vårdformer och färre slutenvårdsplatser, faktisk lägsta antal inom EU med 3 sängar på 1000 invånare. För att detta ska fungera tryggt och bra för de äldre måste öppenvården fungera klanderfritt.

Idag finns exempel på olika former av öppenvårdsteam men detta måste man satsa betydligt mer på för att klara framtidens utmaningar.

SPF vill att alla kommuner och landsting ska ha Vård- och omsorgsteam med alla relevanta kompetenser och att kommunen är huvudman. Biståndshandläggare och anhöriga som ger vård och omsorg måste vara med i teamen. En förutsättning för att dessa team ska klara sina uppgifter är att kommunerna har frihet att anställa läkare. Teamen måste ha förmågan att vara “dynamiska”, alltså. anpassas efter de behov som personen har. Så länge vi har två huvudmän för vård och omsorg av äldre måste teamen vara integrerade dvs bestå av både landstings- och kommunal personal. De äldre, framför allt de som är mest sjuka, ska ha en coach utsedd som då ska ingå i teamet.

För att förverkliga detta och all annan vård och omsorg så måste kompetenshöjning och rekrytering av kunnig personal prioriteras högt. Det är inte rimligt att någon får vård och omsorg som är kvalitativt undermålig, på grund av brist på kunnig personal och specialister. Trots att vi vetat detta sedan länge är tillgången i landet på läkare och annan personal med specialistkompetens inom äldres sjukdomar, geriatrik, fortfarande mycket dålig. Senast tillgängliga statistik säger att det finns drygt 500 professionellt aktiva geriatriker i landet och antalet har trots att vi blivit betydligt fler äldre inte ökat de senaste 20 åren. Det är också tyvärr ganska vanligt att det i kommunernas verksamheter finns personal med otillfredsställande utbildning för sina uppgifter.

Den personal som i första hand träffar den äldre har idag för dålig kompetens – tyvärr ofta ingen kunskap om geriatrik alls. Att satsa på rekrytering och kompetenshöjning inom äldres vård och omsorg är en ”överlevnadsfaktor”. Om vi inte gör det kommer kvalitén att sjunka under vad som är anständigt och kostnaderna öka lavinartat.

Gösta Bucht
Talesperson för vård och omsorg
 

Äldreutredningen – Åtgärder för att främja äldres hälsa, trygghet och självbestämmande

En ny statlig utredning om de äldres hälsa, trygghet och självbestämmande skall nu i vår börja sitt arbete.

Att vård och omsorg om äldre i Sverige och i de flesta andra länder står inför stora utmaningar torde nog vara bekant för de flesta.  Helt avgörande för att klara dessa utmaningar är då att

  • utveckla förutsättningarna för kommunernas och landstingens förebyggande arbete så att arbete kan bli en mer integrerad uppgift i all vård och omsorg om äldre,
  • säkerställa att dagens regelverk för biståndsprövning är så ändamålsenligt som möjligt för den äldres bästa och för att ge kommunerna större frihet att utveckla sina arbetssätt,
  • säkerställa att insatser genomförs mer kostnadseffektivt än i dag, i första hand genom ökat användande av teknologi inom omsorgen.

Flera myndigheter, Sveriges Kommuner och Landsting och forskningsinstitut har handlingsplaner, utredningar och projekt med olika fokus på äldres omsorg och vård. LEV-projektet från Socialdepartementet, Bättre liv för sjuka äldre hos SKL, Kommunernas skyldighet att erbjuda stöd till anhöriga och Socialstyrelsen med nationell handlings- och åtgärdsplan för säkerhetsbefrämjande arbete samt Hjälpmedelsinstitutets Teknologi för äldre, RUT-tjänster och valfrihetsreformen är exempel på detta.

Den nya utredningen är välkommen och förhoppningen är att den kan sammanfatta och dra slutsatser av allt som är gjort och utrett och se att denna kunskap faktiskt omsätts i verkligheten.

Gustaf (Gösta) Bucht
Talesperson för vård och omsorg