Förändra nuvarande brister i lagar för äldres vård och omsorg istället för en ny särlagstiftning

En översyn av socialtjänstlagen (SoL) pågår, denna har bland annat fått direktiv att analysera och beakta vilken funktion en särreglering för äldre skulle ha för att få en sammanhållen och effektiv vård och omsorg. Nyligen framförde Centerpartiet ett liknande förslag med en äldrelag för att vården och omsorgen ska hänga samman bättre. En äldrelag som överbryggar de olika lagstiftningar som vi har idag, Socialtjänstlagen (SoL) och Hälso- och sjukvårdslagen (HSL).

En förändring av dagens situation för äldre med behov av stöd och insatser från både vård och omsorg, från de båda lagrummen, är helt nödvändig då det leder till att den äldre hamnar mellan stolarna, att viktig information inte når fram, misstag görs och vården och omsorgen inte blir vare sig trygg eller säker utan i många fall ovärdig. Ett ytterligare problem är att regioner och kommuner har olika förutsättningar, inte minst ekonomiska, att ge en god vård och omsorg. Vården och omsorgen av äldre är långtifrån jämlik i vårt land. En förändring av gällande lagar är därför helt nödvändig. Förändringar i lagarna som mycket tydligare än idag kräver en samverkan mellan regioner och kommuner, och som tydligt pekar ut den rätt till vård och omsorg som äldre har. Vården får inte bli ovärdig, vi måste därför komma överens om en miniminivå som kommuner och regioner helst inte får komma i närheten av.

En särlag, en äldrelag, som pekar ut en viss grupp utifrån ålder är dock att gå alltför långt. Det är i sig riskabelt med en särlag, den är alltför lätt att vända till en negativ särbehandling. Vem är då äldre, och vilka personer kommer lagen att omfatta? Den ålderism som idag finns i Socialtjänstlagen och Lagen om Särskilt Stöd för yngre, att äldre har rätt till skälig levnadsnivå men yngre har rätt till goda levnadsvillkor, försvinner inte om man gör en äldrelag. Snarare riskerar man att denna åldersdiskriminering cementeras.

En fristående äldrelag säger dessutom att det är en viss ålder som gör att man ingår i lagens personkrets. I de beskrivningar av vad lagen skulle kunna innehålla är det huvudsakligen vård och omsorg av äldre som ingår. Det är oklart varför detta ska brytas ut ur nuvarande lagstiftning innan man på allvar försökt komma till rätta med de brister som lagen har idag. Ålder är inget bra mått på funktionsförmåga – allra minst för äldre. En 90-åring kan fungera som en 50-åring och en 50-åring kan ha så stora funktionshinder att personen fungerar sämre än en 90-åring. Yngre med behov av stöd från både vård och omsorg riskerar därför dessutom att inte omfattas lagen.

Nej, behåll nuvarande lagar men byt ut begreppet skälig mot god, skärp lagstiftningen om krav på samverkan mellan vården och omsorgen. Gör kravet på att upprätta en samordnad individuell planering (SIP) skarpare. För en person, som behövt stöd från både vården (HSL) och omsorgen (SoL) någon gång, skall det finnas en SIP.

En ny lag, en äldrelag, är inget bra alternativ. Kronologisk ålder får inte ensamt vara ett skäl till att man har rätt till en god vård och omsorg, en helhetsbedömning av personens hälsa och funktionsförmåga måste vara det som avgör. Situationen riskerar dessutom att bli ännu krångligare när man då får tre lagrum, HSL, SoL och en Äldrelag, att ta hänsyn till i bedömningen av vilken vård och omsorg som den äldre har rätt till. Varav dessutom de två existerande lagarna inte fungerar väl idag och behöver förändras.

Gösta Bucht
sakkunnig vård- och omsorgsfrågor SPF Seniorerna
Gösta Bucht