Efterlyses: en bredare debatt i samhället om pensionsnivåerna och vad vi förväntar oss av pensionssystemet

Häromdagen presenterade minpension.se en gedigen och bra rapport som tydligt visar att framtida pensionsnivåer riskerar att bli lägre än vad många förväntar sig.

I rapporten redovisas total pension som andel av slutlön, dvs kompensationsgraden – för att jämföra de olika årskullarna, och det konstateras att 50-talisterna har 59 % kompensationsgrad, 60-talisterna 58 %, 70-talisterna 55 % och 80-talisterna 54 %.

Flera andra studier har tidigare pekat åt samma håll. Uppenbarligen är pensionen för framtida pensionärer – precis som för nuvarande pensionärer – för låg för alldeles för många människor. Huvudorsaken är att den allmänna pension sjunker och ligger omkring 10 procentenheter lägre än förväntat när pensionssystemet reformerades på 1990-talet.

Några av anledningarna till detta är att pensionsavgifterna är för låga, medellivslängden har ökat, unga kommer in på arbetsmarknaden senare idag, privat pensionssparande uppmuntras inte längre. Dessutom förväntas man som individ vara mer eller mindre fullt insatt i sin egen pension, vilket en minoritet är.

I rapporten tipsar minpension.se om vad man som 60-talist kan tänka på och göra fram tills pensionsdagen för att få en högre pension: jobba längre, spara privat eller amortera. Här finns också konkreta och bra exempel på vad alternativen ger i plånboken.

Men i den efterföljande rapporteringen i media saknas de bredare frågorna om vad samhället anser om de förväntade låga pensionsnivåerna och vilka förändringar man vill se på systemnivå. Det är den allmänna pensionens urholkning som har bidragit till de låga pensionerna och pensionsprognoserna vi har, och detta är politikernas ansvar.

Idag ger den allmänna pensionen för en som arbetat i 40 år strax över 10 000 kronor i månaden efter skatt – dvs klart lägre än de 11 800 kr som brukar anges som gränsen för risk för fattigdom (2016). Är det rimligt att den allmänna pensionen inte ens ger en form av grundtrygghet efter ett långt arbetsliv? (Därutöver har majoriteten tjänstepension som är vad som räddar mångas ekonomi).

Det är bra att framtidens pensionärer uppmanas att tänka över sparande och ett längre arbetsliv. Men saknas gör de bredare frågorna: var är det politiska ansvaret, bör pensionsavgiften höjas, vad händer om dagens 35-åringar inte kan jobba heltid utan avbrott till 70 års ålder, varför finns inget subventionerat privat pensionssparande, vad förväntar vi oss av ett allmänt pensionssystem?

Bristerna i pensionssystemet är påtagliga, systemet behöver förändras och anpassas till levande människors verkliga situation. Det är hög tid att pensionspolitikerna nu börjar ägnar sig åt detta viktiga arbete och att vi övriga – oavsett ålder – gör oss hörda i pensionsdebatten.

Anna Eriksson
sakkunnig pensioner SPF Seniorerna

spf-logo mindre