Få länder har debatterat förändringen av pensionssystemet så lite, och i få länder har de ansvariga visat så lite intresse för pensionerna

I en replik idag av Bo Könberg, en av de pensionspolitiker som ligger bakom nuvarande pensionssystem, till en ledartext i SvD häromdagen hävdar författaren att få länder har informerat om pensioner så mycket som Sverige. Problemet är att om informationen, och likaså debatten, är undermålig, så hjälper det inte hur många gånger informationen skickas ut. Det har saknats och saknas än idag en debatt mellan politiker och allmänhet om vad det är vi anser att pensionssystemet ska finnas till för och hur detta mål uppnås bäst.

Människor önskar, helt naturligt, att pensionssystemet ska ge en vettig ekonomi på äldre dagar. Men pensionssystemets finansiella stabilitet har av de ansvariga getts klart större vikt än att ge rimliga pensionsnivåer och villkor som man kan känna sig hyfsat trygg med. Om någon undrar så minskar, inte oväntat, år efter år tilliten för det svenska pensionssystemet bland medborgarna.

I repliken går också att läsa att många länder tagit efter den svenska pensionsmodellen, men det framgår inte att dessa länder antingen bara lånat delar av den eller sen ändrat sig när man insåg konsekvenserna. Det finns inget land som har kopierat det svenska systemet, bara det borde ge en tydlig hint om bristerna. Frågan är också hur många länder i vår omgivning som svenska pensionspolitiker har studerat de senaste 20 åren, eller om så inte är fallet – varför har man inte tagit lärdom av de lösningar som andra länder valt eller förfinat i sina pensionssystem?

Har politikerna inget ansvar i sammanhanget? Det verkar inte så, snarare är det visst nuvarande och kommande pensionärers eget fel om de får låga pensioner, för att de inte jobbar längre. Trots att vi svenskar går i pension cirka 2 år senare och har ett arbetsliv som är över 4 år längre än för femton år sen samt har den högsta sysselsättningsgraden i EU? De som konstruerat systemet och än idag fortsätter försvara det verkar däremot inte ha något ansvar alls i det hela. Om man nu gjorde systemet så väldigt känsligt för att medellivslängden skulle kunna öka mer än förutspått så borde ansvariga politiker väl ha tagit höjd för det på 90-talet, eller erkänna sina och systemets brister, och därefter införa förändringar?

Istället försöker Könberg vilseleda framtida pensionärer med att pensionsnivåerna idag inte är så låga som det påstås och att bara man jobbar lite längre så blir nivåerna högre i framtiden. Inget kunde vara mer fel. För det första, i breda yrkesgrupper (allt från vårdbiträden till ingenjörer) får ingen född 1950 som jobbar till 67 års ålder på heltid (i totalt 42 år) en allmän pension som överstiger 53 %. Vidare, för de födda 1960 gäller att ingen som jobbar till 67 år får över 49 % i allmän pension. Och så kommer det att fortsätta, även när de födda 1970 eller 1980 jobbar till 68 eller 69 år så hamnar den allmänna pensionen på som cirka 50 %. Det kan ju i sammanhanget påminnas om att man vid reformen av pensionssystemet utlovade omkring 60 % i allmän pension när man arbetat minst 40 år och i övrigt jobbar den extra tid som krävs för att kompensera för ökad medellivslängd. Men så blir det alltså inte.

Redan idag är det alldeles för många pensionärer som får en pension som innebär att de lever på marginalen, trots att de jobbat ett helt arbetsliv. Skillnaden i pensionskuvertet mellan att aldrig ha arbetat och att ha arbetat 40 år heltid som undersköterska eller lärare hamnar på omkring en tusenlapp. Och detta lär inte blir bättre framöver, om inte förändringar görs av systemet. Att jobba längre lönar sig dessutom i högre utsträckning för de med höga inkomster, och mindre för de med låga och medelinkomster som bäst skulle behöva just ett pensionstillskott.

Sammantaget går det att konstatera att det dels behövs en bättre debatt om pensionerna dels ett bättre pensionssystem än det vi har idag. Som väljare bör man kunna ta ställning till vad de olika partierna tycker om pensionssystemet. Men se, det kunde man inte på 90-talet och inte heller idag – med undantag för partier längst ute till vänster eller höger. Bo Könberg är inget undantag, han fortsätter att försvara ett system som väldigt få förstår och som väldigt få har förtroende för. Han verkar heller inte vilja ta ansvar för systemets brister och saknar konstruktiva förslag för att förbättra pensionssystemet (förutom att inkludera tjänstepensionen i det orangea kuvert som uppenbarligen få människor tycker är relevant information). Man kan ju fråga sig hur många väljare som blivit klokare av att läsa Bo Könbergs replik idag?

Anna Eriksson
sakkunnig pensioner SPF Seniorerna

spf-logo mindre

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s