För snart 2 månader sedan utmanande vi fyra politiker att klara sig en vecka på en normal pension. De lyckligt utvalda är statsminister Stefan Löfven (S), socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S), Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra och Liberalernas partiledare Jan Björklund. Vi fick inga svar då. För ett par veckor sedan påminde vi dem om vår utmaning. Sedan dess har vi faktiskt fått ett svar – från Moderaterna som kan tänka sig att ställa upp, men inte genom partiledaren.

Det kan i sammanhanget vara värt att påminna om att ungefär var fjärde väljare i Sverige är 65 år och äldre. För många av dessa cirka 2 miljoner väljare är pensionerna en mycket viktig fråga – inte bara för sin egen ekonomi och livskvalitets skull men också för sitt val av parti i valen år 2018. Att sätta sig in i hur en vanlig pensionär har det kan man därför tycka bör vara en standardhandling av varje politiker som gör anspråk på att leda landet.

Jag har tidigare bloggat om regler och upplägg för utmaningen och fyra riksdagspolitiker provade på det hela redan i november 2015. Från SPF Seniorerna har vi sagt att utmaningen helst ska genomföras under första halvan av 2017, att det är bra om minst två politiker kan genomföra veckan samtidigt och att deltagarna bör befinna sig i Sverige under merparten av dagarna. Vi ser heller inte det som en fullgod ursäkt att hävda att man har ett hektiskt schema – det hade även de fyra riksdagsledamöterna. Och det hela handlar i grunden om att deltagarnas fritidsaktiviteter och måltider ska finansieras med hjälp av pensionspengarna – inga andra inskränkningar görs. Det går alltså utmärkt att arbeta precis som under en vanlig vecka, men man får vara lite mer sparsam än normalt.

SPF Seniorerna har vid flertalet tillfällen påtalat det oacceptabla med ett pensionssystem som inte ger rimliga pensionsnivåer ens efter ett helt arbetsliv. Det är tyvärr inte ovanligt att den som arbetar i 40 år med en lön under medel får en pension efter skatt på ungefär samma nivå som en garantipensionär med fullt bostadstillägg (som i teorin aldrig arbetat). Så här snart 20 år efter pensionsreformens ikraftträdande anser vi att det är hög tid för en utvärdering av hela pensionssystemet – precis som man gör med andra större reformer.

Under 2016 uttalade sig både politiker och andra samhällsdebattörer i debatten om sänkta ingångslöner. Motståndare till förslaget ansåg bl a att sådana inkomstnivåer inte går att leva på – detta handlade om ingångslöner på 15-16 000 kronor per månad brutto, med extra förmånliga skattesänkningar. Medianinkomsten för 65 år och äldre ligger idag på omkring 17 000 kronor innan skatt per månad. Det betyder att ungefär 1 miljon pensionärer har inkomster som är i nivå med, lägre eller mycket lägre än de ingångslöner som det anses ”inte går att leva på”.

Ingen har väl missat att statsministern i år avser skippa Almedalsveckan för att träffa folk som kanske aldrig skulle besöka en politikervecka, bland annat ” pensionärer som har svårt att få vardagen att gå ihop”. Det är bra att statsministern vill lyssna på vanliga pensionärer. För att få en fullgod insikt i hur just vanligt folk har det så är vår utmaning ett ypperligt tillfälle för Stefan Löfven att själv i praktiken få viss, om än kort, erfarenhet. Vi ser framemot statsministerns och övriga inbjudna deltagares svar.

För det kan väl inte vara så att de inte vågar?

Christina Rogestam
förbundsordförande SPF Seniorerna

För ett tag sedan undersökte Pensionsmyndigheten möjligheten för pensionärer att teckna ett vanligt bolån hos tre banker. Räkneexemplen som användes var en ensamstående snittpensionär (ca 17 000 kronor brutto per månad) och ett pensionärspar med snittpension (sammanlagt ca 34 000 kronor brutto). I båda fallen var nuvarande boende en villa med marknadsvärde på 2 miljoner respektive 4 miljoner.

De banker som ingick i myndighetens undersökning nekade den ensamstående pensionären att teckna ett bostadslån. Pensionärsparet däremot beviljades bostadslån av de tre bankerna men på skilda summor. En ensamstående snittpensionär som vill lämna sin, för stora och otillgängliga, villa för att exempelvis flytta till en nybyggd lägenhet får alltså nej av banken. Det är i princip bara nya bostäder som är tip-top tillgängliga.

I sammanhanget bör det kommas ihåg att medianinkomsten för 65 år och äldre låg på omkring 194 000 kronor per år, eller 16 200 kronor per månad innan skatt, år 2015 (enligt SCB). För år 2017 torde medianinkomsten, efter pensionsuppräkningar 2016 och 2017, ligga på strax över 200 000 kronor per år och därmed på omkring 17 000 kronor/mån före skatt. Detta betyder att ungefär hälften av Sveriges 2 miljoner pensionärer har inkomster på som mest 17 000 kronor brutto/månad – och de riskerar därmed att inte kunna teckna ett bostadslån för att skaffa en ny bostad.

Bland denna ungefär 1 miljon människor finns självfallet både ensamstående och sammanboende pensionärer. Enligt Pensionsmyndighetens undersökning är det alltså främst ensamstående som nekas, att teckna bolån – trots att man kan ha en förmögenhet i nuvarande bostad.

Detta är mycket bekymmersamt av flera skäl. För det första handlar detta alltså inte om en liten skara seniorer utan om hundratusentals människor. En snittpensionär får antas ha arbetat med en medellön under omkring 40 år fram till pensioneringen – men kan alltså ändå få nej till ett bostadslån på äldre dagar. Pensionssystemet ger alltså inte tillräckligt bra pensionsnivåer ens efter ett helt arbetsliv och de hänger inte med i varken inkomstutvecklingen eller kostnadsutvecklingen på bostadsmarknaden. Detta är grundproblemet.

Bankerna hänvisar ofta till att den disponibla inkomsten inte är tillräckligt hög för en ensamstående pensionär för att medge ett bostadslån. Här kan man absolut tycka att bankerna borde ta mer hänsyn till det faktum att pension är en stabil inkomst – till skillnad från en löntagare som vid arbetslöshet skulle få se sin inkomst sjunka dramatiskt. Och även till den förmögenhet som ligger i nuvarande bostad för pensionärsexemplen i undersökningen. För den som vill flytta från en hyresrätt till en bättre lämpad bostadsrätt på äldre dagar verkar möjligheten att teckna ett bostadslån mycket liten, dessvärre.

Förutom att pensionssystemet ger alldeles för låga pensioner och att bankerna i sin tur sätter alltför tuffa krav på seniorers ekonomi så är taket i bostadstillägget, flyttskatterna och de höga kostnaderna för nybyggda och tillgängliga bostäder ytterligare problem. Taket i bostadstillägget har inte höjts på 10 år, det borde höjas från dagens 5000 kronor till minst 7000 kronor för att seniorer ska kunna efterfråga lämpliga bostäder. Flyttskatterna, framförallt reavinstskatten, gör att en hel del äldre bor kvar i villor och radhus eftersom det kostar mer än det smakar att skaffa en mindre bostad. Här spelar också bostadskostnaderna för en lägenhet in – det är inte ovanligt att hyran i en nybyggd tvåa eller på ett trygghetsboende ligger på 8000-10 000 kronor per månad. Hur många ensamstående pensionärer har råd med det?

Av dessa anledningar, och självklart av olika individuella anledningar som t ex att man helt enkelt inte vill flytta, blir bostadsmarknaden allt mer utmanande för många seniorer. Det är svårt och dyrt att hitta en bra bostad man kan åldras i . Pensionerna räcker inte till, bankerna säger nej till bostadslån och hyrorna i nybyggda och tillgängliga bostäder är allt för höga.

Vad skulle då behöva göras? För det första – pensionssystemet måste förändras så att vi seniorer får pensioner som det går att leva på. Det är oacceptabelt att 40 års arbete ger så pass låg pension att det inte går att få bostadslån eller att inte kunna flytta till en nybyggd tvåa för att hyran där är för hög. Pensionerna måste på ett betydligt bättre sätt än idag kunna hänga med i kostnadsutvecklingen i samhället. För det andra bör bankerna ta större hänsyn till den ekonomiska verkligheten för många seniorer med pensioner som halkar efter inkomst- och bostadskostnadsutvecklingen och inse faktum att pensioner är en stabil inkomstkälla liksom bostadstillägget till pensionen. I övrigt bör reavinstskatten sänkas, taket i bostadstillägget bör höjas och det måste in mer konkurrens i byggsektorn så att byggpriserna går ner – och därmed bostadskostnaderna för den enskilde. Avslutningsvis kan konstateras att det Pensionsmyndigheten efterlyser – en ny och bättre typ av seniorlånslösningar också kan bli en viktig pusselbit för att fler pensionärer ska kunna skaffa en bättre bostad om och när man önskar det.

Om förändringar inte genomförs kommer vi att få en situation där allt fler äldre bor kvar i otillgängliga bostäder, med betydande risk för sämre livskvalitet, isolering och skador. Detta skulle sannolikt leda till högre kostnader för kommuner och landsting genom större behov av hemtjänst, tidigare flytt till särskilt boende, eventuella bostadsanpassningar för enskilda på kommunens bekostnad och större vårdkostnader för landstingen. Helt i onödan – börjar man i rätt ände och ser till så att fler seniorer får möjlighet att skaffa en bra bostad så kan vi leva väl utan att belasta det offentliga.

Fredrik von Platen
sakkunnig bostadsfrågor SPF Seniorerna