Kommunerna bryter mot den lagstadgade värdegrunden

SPF Seniorerna har i flera år, och upprepade gånger, påtalat det orimliga i att många sköra äldre som vill komma till ett särskilt boende får nej av kommunen. Även när den äldre är isolerad, ensam och orolig så ska personen vårdas hemma. Det skapar stort lidande och otrygghet för individen, och är ett fullkomligt ovärdigt sätt att bemöta äldre.

Nu har det hänt igen. I min egen hemkommun. I Västerbottenskuriren berättas om 83-årige Karl-Gustav ”K-G” Malm, som lider av Parkinsons sjukdom, har fallrisk och bor ensam i ett nedgånget hus i Rödånäs där han knappt kan ta sig fram med sin rullator, och som är så mögligt att hemtjänsten behöver skyddsdräkter för att kunna vistas där. Allra värst är dock ensamheten. Han drömmer om att få en plats på något av Umeås vård- och omsorgsboenden, men har fått avslag av Umeå kommun.

Verksamhetschef för utredning och bistånd äldre säger:

Är det så att man inte har ett omfattande omvårdnadsbehov så blir det oftast avslag, för då bedömer man att man kan uppnå en skälig levnadsnivå i hemmet i form av hemtjänst, ledsagning, dagverksamhet och så vidare.

Skälig levnadsnivå, kan någon tycka att beskrivningen av situationen ens är skälig? Dessutom borde begreppet skälig levnadsnivå omedelbar ändras till god i sociallagstiftningen, det vill säga samma värdering som i Lagen om Särskilt Stöd(LSS), som gäller för yngre med behov av hjälp och omsorg.

Äldreomsorgens portalparagraf i sociallagstiftningen lyder: ”Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund). Socialnämnden skall verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra” (5kap. 4§). Kan någon påstå att ”K-G” lever ett värdigt liv och känner välbefinnande? Om och om igen bryter kommunerna mot detta. Långt ifrån bara min hemkommun, och ofta med hänvisning till ”skälig levnadsnivå”.

– De sanktioner, viten, som utdöms mot kommuner som bryter mot lagen eller dröjer för länge med att erbjuda en plats i särskilt boende efter beslut, är löjligt låga. Det måste höjas radikalt för att ha någon effekt.

– Äldres människors rättigheter i Socialtjänstlagen måste stärkas. Det bör införas en lagparagraf som skyddar äldre och garanterar goda, och inte bara skäliga, levnadsförhållanden, precis som för barn och funktionshindrade.

– Inför dessutom en kommunal valfrihetsgaranti där den äldre och dennes anhöriga själva får bestämma om man vill bo kvar hemma eller få en plats på ett boende – utan biståndsbedömning.

– Det måste också skapas flera typer av boende för äldre, anpassade efter olika behov av vård och omsorg – allt från seniorboenden till specialiserade särskilda boenden för de med stora medicinska behov, demenssjukdomar och de i livets slutskede.

Dessa förändringar för en bättre äldreomsorg borde ha genomförts för länge sedan. Det är ingalunda första gången SPF Seniorerna och andra krävt detta. En översyn av Socialtjänstlagen pågår och vi får verkligen hoppas att det leder till en avsevärt starkare ställning för oss äldre som är i behov av samhällets omsorg.

 

Gösta Bucht

Sakkunnig för vård och omsorg

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s