Svar på tal om risk för fattigdom, påståenden och statistik

I en replik till SPF Seniorerna i Göteborgs-Posten skriven av Charlie Karlsson, professor emeritus i nationalekonomi, påstås en rad saker som inte stämmer. Dessa påståenden kommer vi att gå igenom i detta blogginlägg. Charlie Karlsson menar att begrepp som ”fattigpensionär” inte belyser pensionärernas faktiska konsumtionsmöjligheter och levnadsstandard och påstår att i denna definition så ingår endast allmän pension. Dessutom efterfrågade han ordentlig statistik, vilket tabeller och länkar nedan kommer att hänvisa till.

För det första vill vi dock vara tydliga med att vi använder ”risk för fattigdom” för det är så Eurostat har definierat det och inte ”fattigpensionär”. Men Charlie Karlsson har rätt i avseendet att i Sverige finns ingen definition av vad en ”fattigpensionär” har att leva på. Det är därför vi seniororganisationer, media m.fl. använder EU:s statistikmyndighets relativa mätetal. Vi håller dock med om att det relativa fattigdomsbegreppet är något oskarpt, men å andra sidan så ger det en bild av hur pensionerna utvecklas över tid i förhållande till inkomstutvecklingen och i förhållande till övriga nordiska länder. Det stämmer som Charlie Karlsson skriver att när inkomsterna i samhället ökar mer än pensionerna så växer den relativa fattigdomen för äldre. Men samma sak sker när pensionerna sänks, vilket ju skett tre gånger med bromsen i pensionssystemet. Mellan 2009 och 2016 har lönerna i dagens penningvärde höjts med ca 20 procent medan inkomstpensionen genom bromsens effekter i stort sett stått still. Då ökar både andelen och antalet pensionärer med risk för fattigdom.

Till den första felaktigheten. Det är inte enbart allmän pension som ingår i Eurostat-siffrorna utan även tjänstepension och bostadstillägg. Huruvida eventuell privat pension ingår låter vi vara osagt dock är det troligt, men värdet på en persons bostad ingår inte. Det senare kan man tycka är rätt eller fel, vi har fokuserat på att påtala bristerna i pensionssystemet och oavsett värdet på ens bostad så består dessa brister.

I Pensionsmyndighetens senaste siffror för pensionen 2017 har myndigheten delat upp pensionärskollektivet i 7 olika grupper. I de 5 första grupperna ingår omkring 1,2 miljoner pensionärer, och i dessa grupper är högsta allmänna pension på omkring 13 000 kronor brutto, dvs 10 500 kronor netto. I de två återstående grupperna återfinns i vardera cirka 430 000 personer. I den sjätte gruppen (I2) är medelbeloppet för allmän pension 14 750 kronor brutto, så omkring hälften av personerna i gruppen kan antas ha denna nivå på allmän pension som efter skatt blir cirka 11 650 kronor. Summeras antalet i de fem första grupperna med första halvan av grupp I2 blir det således cirka 1,4 miljoner personer (vi har dessvärre inte exakta siffror för alla individer i grupperna så siffrorna blir ungefärliga). Om endast allmän pension hade ingått i Eurostats siffror så hade vi haft omkring 1,4 miljoner pensionärer i Sverige som hamnat under Eurostats gräns för risk för fattigdom. Och så är det som bekant inte: Eurostats siffror säger istället att det handlar om cirka 355 000 personer, denna gräns går för övrigt vid 12 100 kronor efter skatt (60 procent av medianinkomsten i landet år 2015).

De senaste siffrorna (preliminära) som finns från SCB pekar i samma riktning: år 2015 var medelvärdet för allmän pension i Sverige på 140 200 kronor brutto per år, dvs 11 700 kronor per månad (vilket kan antas vara något högre i år). Om endast allmän pension hade ingått hos Eurostat hade antalet pensionärer med låg ekonomisk standard i Sverige varit mångfalt högre än de 355 000 som återfinns i Eurostat-siffrorna. Således: allmän pension, tjänstepension och bostadstillägg (samt eventuellt privat pension) tillsammans efter skatt är det som Eurostats mått på disponibel inkomst handlar om. Pensionärernas faktiska konsumtionsmöjligheter och levnadsstandard belyses alltså mer än väl, tyvärr, av dessa siffror.

Det är förfärligt att 355 000 svenska pensionärer hamnar under denna EU-gräns för risk för fattigdom. Men vilket framgår av Pensionsmyndighetens uppdelning i olika grupper så har sammanlagt drygt 1 miljon svenska pensionärer sammanlagda pensionsinkomster som gör det tufft att klara sig ekonomiskt (merparten av grupp B1, de följande tre grupperna och minst halva grupp I1). Av dessa hamnar en dryg tredjedel under EU-gränsen, medan återstående två tredjedelar hamnar över – men inte särskilt högt över, från någon hundralapp till cirka tusen kronor över. I dessa inkomstssiffror ingår alltså alla olika typer av pensioner. För att ytterligare belysa detta finns tabeller från SCB som visar att år 2014 låg medianinkomsten för personer 65 år och äldre på 190 000 kronor årligen, vilket blir ungefär 15 800 kronor brutto eller cirka 12 350 kronor netto. Inkomstpensionen har ökat något sedan dess men det ger ändå en rimlig bild av vilka sammanlagda pensionsinkomster som finns i Sverige – runt hälften av landets två miljoner pensionärer har alltså inkomster som är tuffa att klara sig på. I nedan tabell kan man se hur inkomsterna för 65+ fördelar sig:

Sammanräknad förvärvsinkomst för boende i Sverige hela året efter region, kön, ålder, inkomstklass, tabellinnehåll och år
Antal personer 65+ (riket), 2014 Andel
Totalt 1907035
0 8089 0,4%
1-19 tkr 5867 0,3%
20-39 tkr 7184 0,4%
40-59 tkr 7235 0,4%
60-79 tkr 10527 0,6%
80-99 tkr 103286 5,4%
100-119 tkr 130620 6,8%
120-139 tkr 175011 9,2%
140-159 tkr 198709 10,4%
160-179 tkr 207642 10,9%
180-199 tkr 189955 10,0%
200-219 tkr 162694 8,5%
220-239 tkr 130872 6,9%
240-259 tkr 92664 4,9%
260-279 tkr 69245 3,6%
280-299 tkr 55537 2,9%
300-319 tkr 45721 2,4%
320-339 tkr 38698 2,0%
340-359 tkr 33399 1,8%
360-379 tkr 29402 1,5%
380-399 tkr 25627 1,3%
400-499 tkr 89923 4,7%
500-599 tkr 38331 2,0%
600-799 tkr 30158 1,6%
800-999 tkr 10450 0,5%
1000+ tkr 10189 0,5%

Inkomster på 16 000 kronor eller däromkring är dessutom nivåer, som en del politiker i debatten om sänkta ingångslöner anser att det inte går att leva på. Men på dessa nivåer lever alltså ungefär hälften av landets pensionärer.

I ATP-systemet gällde att man skulle arbeta i 30 år och sedan baserades pensionen på lönenivån de 15 bästa åren. På 50-, 60- och 70-talet var barnomsorgen i sin linda och för de flesta familjer gällde antingen att ha råd med barnflicka eller att någon förälder (läs kvinnan) stannade hemma med barnen. Ofta några år på heltid och sedan deltid när barnen började skolan. Men de 15 bästa betalda åren av totalt 30 år skulle ändå ge en hyfsad pension.

På 90-talet ändrades systemet till att pensionen baseras på varje krona man tjänat, ofta med 40 års arbete som utgångspunkt. Utfallet blir dramatiskt annorlunda. Och här har Charlie Karlsson fel. Möjligheterna att gå tillbaks, leva om sitt liv och göra annorlunda val är inte så stora. Det är en anledning till att många befinner sig i en situation med liten pension. Så länge man är två som delar på hyra och fasta kostnader fungerar ekonomin ofta hyfsat, men när man är/blir ensam slår fällan igen och då blir risken för fattigdom påtaglig.

För när man, som Charlie Karlsson, tror att pensionen blir låg enbart på grund av få års arbete eller mycket deltidsarbete så kan vi upplysa om att skillnaden mellan att ha jobbat heltid, deltid eller inte alls är beklämmande liten för många. Det är dessvärre allt för vanligt att heltidsarbete i 40 år ger en disponibel inkomst som inte skiljer sig särskilt mycket från den som aldrig arbetat. Låt oss titta på ett par räkneexempel (från Pensionsmyndighetens Typfallsmodell):

Alla exempel födda år 1950, går i pension vid 65, ensamstående

Antal arbetsår 40 40 30 0
Månadslön 2016 25000 25000 25000 0
Bostadstillägg Ja Nej Ja Ja
Disponibel inkomst vid 67 års ålder, per månad (inkomstpension, premiepension, tjänstepension, bostadstillägg, garantipension) 13117 11426 12640 11883

För den som jobbat heltid i 40 år, exempelvis som undersköterska eller inom handeln, blir utfallet ca 1200 kronor mer än för den som aldrig arbetat. För en som arbetat 30 år på heltid blir skillnaden cirka 800 kronor jämfört med garantipensionären, och 450 kronor mindre än den som jobbat 10 år längre. Om man däremot har en sommarstuga eller besparingar som man lagt undan under sitt 40-åriga arbetsliv så har man inte rätt till bostadstillägg då får man cirka 400 kronor mindre än den som aldrig arbetat. Om dessa räkneexempel hade varit gifta så hade pensionerna i alla exempel utom den som har sommarstuga/besparingar blivit lägre då bostadstillägget minskar eller utgår helt. Vare sig räkneexemplen är gifta eller inte så blir deras disponibla inkomst inte mycket att hurra för och de hamnar alla nånstans mellan 1000 kronor under till 1000 kronor över den nivå på risk för fattigdom som Eurostat fastslagit på 12 100 kronor (2015). Och i två exempel är detta alltså efter 40 års heltidsarbete!

Det är också just det som är vår huvudkritik mot dagens pensionssystem – det ger inte pensioner som det går att leva på ens efter ett helt arbetsliv. Låga pensionsnivåer handlar således inte bara om att människor haft för mycket fritid eller inte orkat flytta till en annan stad under sina arbetsliv. Istället är det systemet som inte lever upp till syftet med ett allmänt pensionssystem baserat på arbete – att ge ekonomisk trygghet på äldre dagar. Situationen kommer ingalunda att bli bättre för framtidens pensionärer. Frågan om ett pensionssystem som levererar som det var utlovat vid dess reform är alltså något som alla åldersgrupper borde engagera sig i.

Christina Rogestam
förbundsordförande SPF Seniorerna

4 thoughts on “Svar på tal om risk för fattigdom, påståenden och statistik

  1. Fruktansvärt falskt att påstå att arbete lönar sig ,fortsätta efter 65 lönar sig inte . Inte att ha sparkapital Heller.

  2. Det finns några grundläggande orättvisor när det gäller löneutvecklingen. Den procentuella ökningen gör att klyftorna över tid blir större och större. Detsamma gäller för arvspengar som delas ut från Pensionsmyndigheten. Hela livet, även som pensionär, fortsätter du att vara en procentsats i systemet. Av arvspengarna får de som har ett högt belopp i sitt pensionsinnehav mest årligen. Här bör det delas i lika stora belopp för alla inblandade. Här handlar det inte längre om att tjäna något, men ändå blir den årliga klyftan än större.

    Det är hög tid att skrota det nuvarande tänket med procentsatser för i längden har klyftorna mellan människor blivit orättvist stora. En annan sak vad gäller pensioner är att månadsbeloppet har avstannat nästan helt på nivån då man gick i pension. Under tiden har arbetslivet traskat vidare, som det står i texten ovan har löneutvecklingen dragit iväg ordentligt.

    Det är dags att ändra på pensionssystemet. Vi som har prioriterat tex att skaffa en stuga under vår arbetsföra ålder kan inte få bostadsbidrag trots pensioner långt under EU:s miniminivå. Ge alla en skaplig minimi pension tex 15000 kr i månaden, skattefritt och skrota bostadsbidraget. Det ökar självkänslan och livskvaliteten för alla äldre.

  3. Jag håller med andra skribenter här,det har inte lönat sig att arbeta från det man var 15år till 69,ok.de sista åren hade jag en kronisk sjukdom,orkade inte med att jobba hela dagarna.Så,nu har jag fått straffet,en pension som inte går att leva på.och dyra mediciner.Det känns skamligt att behöva ta medicinerna på avbetalning,men jag måste ju kunna andas!Ni som skrivit här har alldeles rätt,det går inte att leva på pensionen,inte ens efter så många arbetsår!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s