Gärna effektivare sjukvård, men behåll äldres valfrihet

Betänkandet ”Effektiv vård” lämnades till regeringen häromdagen. I den konstateras att svensk sjukvård är sjukhustung och att primärvården är alltför svag och med en begränsad funktion i sin roll att koordinera vården med utgångspunkt från den enskilda patientens behov.  Det är bara att hålla med.

I utredningen framhålls att störst effektiviseringsvinst finns där sjukvården är som mest komplex, de multisjuka äldre, som utgör 5 procent av befolkningen men som förbrukar 50 procent av resurserna. Vården och omsorgen om denna grupp är i dag fragmentiserad, dåligt koordinerad och ofta med brister i samverkan mellan de olika aktörerna: sjukhus, primärvård och kommun. I detta sammanhang behövs betydande förbättringar för att äldre inte ska fortsätta att falla mellan vårdens olika stolar och ansvarsområden.

Utredningen kommer med en rad förslag för att förbättra effektiviteten. Vården måste komma närmre befolkningen, primärvården behöver få mer resurser genom en omfördelning från slutenvården. Vården för kroniskt sjuka och andra patienter med omfattande behov kräver att huvudmän och verksamheter ökar sin förmåga att planera utifrån behoven snarare än enskilda diagnoser och medicinska specialiteter. Huvudmän och verksamheter måste samverka bättre och komma bort från stuprörsbeteende. Som det ser ut idag utgår vården från en sjukdom men tar inte hänsyn till patienter med olika sjukdomsbilder. Helheten brister.

Utredningen föreslår att primärvården delas upp i två organisatoriska delar, den allmänna primärvården och den riktade primärvården. Allmän primärvård kommer organisatoriskt att motsvara den nuvarande primärvården, bl.a. när det gäller regleringen av vårdvalssystem. Den riktade primärvården undantas från det obligatoriska vårdvalet. Den riktade primärvården fullgör primärvårdsuppdraget för äldre med omfattande behov. Förslaget innebär att den enskilde i sådant fall ska kunna välja utförare som ”tar hand om hela mig”.

Men varför man måste ta bort det obligatoriska vårdvalet är något dunkelt. Här håller vi inte med utredningen. Att ha möjlighet att välja sin läkare eller att få ha kvar en läkare man har förtroende för är en viktig och trygghetsskapande faktor för just gruppen multisjuka äldre med omfattande behov.

Å andra sidan finns mycket av det som SPF Seniorerna anser behöver förändras med i utredningens förslag. När det gäller samverkan om vård och omsorg av äldre går vi längre. Vi vill att den ska skötas enhetligt – en huvudman, en lag, en kassa. Vi vill ha en fast vårdkontakt med helhetsansvar för de med sammansatta behov och att man arbetar i team, men utan att tulla på valfriheten. Vi vill som utredningen också förespråkar ha rätt kompetens på rätt nivå, men vill ha en tydligare satsning på fler geriatriker och geriatrisk kompetens hos alla personalgrupper som arbetar med äldre. E-hälsa måste göras tillgänglig för den äldre och informationsteknik och datajournaler måste bli bättre.

Utredningens slutsatser är som helhet positiva och kommer med all sannolikhet att förbättra och effektivisera vården för sjuka äldre med sammansatta behov. Det SPF Seniorerna inte kan hålla med om är att ta bort valfriheten och det vi tycker borde förtydligas är behovet av geriatrisk kompetens i alla personalgrupper.

Gösta Bucht
sakkunnig vård och omsorg, SPF Seniorerna