Leva som pensionär – Dag 1

Solveig Zander (C) började dagen med havregrynsgröt till frukost. Efter debatt i riksdagens plenisal blev det inköp av fil och flingor (som lär räcka ett par dagar) till lunch istället för att som brukligt gå till riksdagsrestaurangen och luncha för 89 kronor. På kvällen blev Solveig bjuden på omelett av sin dotter – vilken tur med omtänksamma familjemedlemmar, men Solveig kanske får bjuda tillbaka innan veckans slut! Solveig blev även uppringd av en dam i Enköping som ville berätta hur det är att vara pensionär, på lördag ska de två träffas. Solveig accepterade dag 1:s sms-utmaning som var att följa med sin SPF Seniorerna-förening på boule och kaffe samt socialt umgänge, för 50 kr.

solveig dag 1

Fredrik Lundh Sammeli (S) skippade sin vanliga frukost i form av macka och juice på vägen till riksdagen, det blev istället hårdmacka med kaviar och varm choklad hemma. Fredrik har dessutom inhandlat havregryn, mjölk, ägg, varma koppen, kaviar och fiskgratäng för 85 kronor – vilket han kommer att ha nytta av under veckan. Därefter blev det soppa till lunch istället för något från kyldisken på flygplatsen. Middagen skedde i samband med avtackning av en riksdagskollega, med ett schablonavdrag på 150 kronor för ”bjudmiddagar”. Fredrik tackar nej till den dagliga sms-utmaningen med boule och kaffe. Fredrik funderar på hur han ska få veckan att gå ihop och kanske säger upp sin dagstidning för att spara in lite pengar.

fredrik dag 1

Lars-Arne Staxäng (M) drog av 50 kronor för en ”bjudfrukost” på brittiska ambassaden, och hoppade därefter över lunchen helt. Till middag blev det lever för 22 kronor med egenkokad lingonsylt och vatten. Lars-Arne tycker det är viktigt att träffa vänner och accepterar sms-utmaningen med sin SPF Seniorerna-förening: boule, kaffe och socialt umgänge för 50 kr. Dag 1 som pensionär har gått på 50 + 22 + 50 + 5 (övrigt) kronor, dvs 127 kronor – helt enligt ledamotens kalkyler så här långt.lars-arne dag 1

Carina Ohlsson (S) startade även hon dagen på brittiska ambassaden med en ”bjudfrukost” á 50 kronor. Därefter skippade hon lunchen och gick istället på gymmet till en kostnad av 40 kronor. Till middag lagade Carina löksoppa som kostade 60 kronor, billigt och gott, och passade på att bjuda hem vänner på middag. Kan visa sig vara ett smart drag mot slutet av veckan när Carina kanske kan bli bjuden tillbaka? Carina tackade nej till sms-utmaningen. Totalsumma för Carinas första dag hamnar på 150 kronor. carina dag 1

Riksdagsledamöter lever som pensionärer en vecka – regler och upplägg

De fyra riksdagsledamöter som antagit SPF Seniorernas utmaning att leva som pensionärer under en veckas tid sitter alla i Socialförsäkringsutskottet och de tre första även i den parlamentariska Pensionsgruppen – som ansvarar för pensionssystemet: Lars-Arne Staxäng (M), Solveig Zander (C), Fredrik Lundh Sammeli (S) och Carina Ohlsson (S).

Bakgrund: Det är SPF Seniorerna som har bestämt reglerna för utmaningen. Vi har tyvärr inte resurser eller tid för att genomföra detta under t ex en månad. Men vi tror och hoppas att ledamöterna tar intryck även av en vecka som pensionärer och får insikt i dagens pensionsnivåer. Och vi anser det vara bättre att utmana dem en vecka än att inte genomföra en utmaning överhuvudtaget.

Upplägg och regler
: riksdagsledamöterna får dagen innan veckan börjar var sitt kuvert med en veckas nettopension, som kommer att skilja sig åt något. SPF Seniorerna har innan dess dragit av för fasta kostnader enligt Konsumentverkets genomsnittssiffror på: hyra, el, hemförsäkring, TV-licens, internet, mobil, högkostnadsskydd, hygien och tandvård, förbrukningsvaror, hemutrustning. Ledamöternas veckopension ska räcka till all mat och fritid som de företar sig under veckan. De kommer även att få ett sms dagligen med fiktiva fritidshändelser (t ex din pensionärsförening ordnar boule och kaffe för 50 kr) som de får välja att acceptera eller inte, och i så fall dra av från sin nettopension. Resor som ledamöterna gör inom sitt riksdagsuppdrag behöver inte betalas med pensionspengarna, medan andra resor (dvs fritid) ska dras av från pensionspengarna. Blir ledamöterna bjudna på mat så får de dra av schablonbelopp för detta från sina pensioner: frukost 50 kr, lunch 100 kr, middag 150 kr. Lagar ledamöterna mat hemma, och använder t ex pasta som står i skafferiet sen tidigare så får de dra av kostnaden för det.
Vid sedan tidigare inplanerade längre konferenser och resor gäller ett lägre belopp, i enlighet med Skatteverkets siffror på måltidsavdrag: frukost 44 kr, lunch 77 kr, middag 77 kr.
Veckan genomförs 11 november-17 november, med utdelning av pensionerna den 10 nov och summering av veckan den 19 nov.

Under veckan: ledamöterna ska dagligen dokumentera livet som pensionär med text och en bild i sociala medier genom att svara på följande tre frågor:
– Vad har du ätit idag och vad har du gjort?
– Vilken utmaning fick du via sms, hur agerade du?
– Har du avstått ifrån att göra (äta/dricka/köpa osv) något idag?

SPF Seniorerna sammanställer dagligen ledamöternas svar på de tre frågorna på https://seniorbloggarna.com/
Hashtag för att följa ledamöterna under veckan i sociala medier: #levsompensionär

151110_9447 liten

Summering av veckan den 19 nov:
Ledamöterna får då gissa om de haft låg, medel eller hög pension. De får berätta hur det var att leva som pensionär i jämförelse med en normal vecka? Anser ledamöterna att något bör göras med pensionssystemet för att förbättra pensionerna, i så fall vad?

Frågor eller synpunkter? Kontakta Anna Eriksson, pressekreterare SPF Seniorerna: anna.eriksson@spfseniorerna.se eller 0706-606993

Vi säger nej till nya regler för AP-fonderna!

SPF Seniorerna fick möjlighet att yttra sig över ett förslag till nya regler för AP-fonderna. Den möjligheten tog vi. Där skriver vi bland annat:

Det allmänna pensionssystemet borde ha ett överordnat mål: Det ska leverera pensioner som gör det möjligt för människor att kunna leva på sin pension. Det är ett misslyckande för det nya pensionssystemet att inkomstpensionen faktiskt inte gör det ens efter ett helt arbetsliv, utan i allt för många fall måste stöttas upp med garantipension och bostadstillägg. Det bör också tas med när man betraktar det att pensionsnivåerna idag fortfarande är lägre än vad de var år 2009. Därför kräver vi envist en utvärdering och reformering av hela pensionssystemet.

Pensionsgruppen har valt att gå igenom del efter del av systemet istället för att ta ett helhetsgrepp. Det innebär att man lappar och lagar samtidigt som man inte vet säkert vad ändringarna kommer att innebära för helheten. Det är ett sätt att arbeta som ökar osäkerheten kring utvecklingen av de framtida pensionerna.

Det förslag som nu är ute för synpunkter handlar om AP-fonderna och innebär förslag till ändrad styrning och förvaltning av dem. Ansvaret för styrningen av AP-fonderna flyttas i stor utsträckning från riksdagen till en ny myndighet. En sådan flytt innebär att ansvaret flyttas från Riksdagen till Regeringen.

Genomförs förslaget ökar varje regerings möjligheter att bestämma hur AP-fondernas många miljarder ska kunna användas. Behövs det pengar till järnväg eller bostäder – visst skulle man till en billig penning kunna låna av fonderna.

Vi säger nej!

Sen har vi ett förslag: att riksdagen varje år ordnar en offentlig hearing med Pensionsmyndigheten, AP-fonderna och andra intressenter för att ge oss alla ökad insyn i hur pensionssystemet utvecklas. Det menar vi skulle bidra till att öka allas våra kunskaper och förståelse för pensionssystemet, att det lönar sig att arbeta längre, hur viktigt det är att ha anställning med tjänstepension m.m.

Christina Rogestam
förbundsordförande SPF Seniorerna

Vad händer hos regeringen med Socialstyrelsens föreskrifter om bemanning i omsorgen?

Sedan flera år tillbaka har Socialstyrelsen arbetat med ett förslag på föreskrifter för bemanning och behovsstyrning av omsorgen på särskilda boenden. Ska vi ha en bemanning på särskilda boenden som kan tillgodose alla boendes individuella behov eller som idag att de individuella behoven inte alltid kan tillfredsställas då man är för lite personal? Jag har tidigare här på bloggen skrivit om Socialstyrelsens bemanningsföreskrifter, som har skjutits upp och förändrats, det har varit en riktig långbänk i flera år, men som Socialstyrelsen äntligen förra hösten menade borde införas från och med den 31 mars i år. Efter mycket om och men, däribland kritik från SKL, överlämnades åtminstone ett förslag på nya regler till regeringen i början av april 2015.

Det hela handlar i korthet om att det upptäckts brister på flertalet boenden runt om i landet. Bland annat lämnas äldre demenssjuka människor fortfarande ensamma eller inlåsta nattetid och det brister även i de lokala socialnämndernas kontroll av att de äldre faktiskt får den omsorg som de har behov av på boendena. Socialstyrelsen fick därför uppdraget att ta fram nya riktlinjer, även om det skulle begränsa det kommunala självstyret.

Egentligen borde det inte vara annat än självklart att kommunernas äldreomsorg faktiskt utgår från det som Socialstyrelsens nya föreskrifter anger: bemanning ska anpassas efter de äldres behov, vården och omsorgen ska styras av individens behov och önskningar samt att personalen bör ha grundläggande kompetens i omsorg av äldre. Men då det alltför ofta inte är så idag har Socialstyrelsen inte sett någon annan utväg än tvingande föreskrifter. Det bör kommas ihåg att de verksamheter som sköter sig idag inte berörs nämnvärt av detta, det blir då inga eller lite ökade kostnader, de som däremot inte lever upp till dessa ganska basala krav på omsorg behöver öka sina resurser för vård och omsorg.

Det har nu gått över ett halvår sedan regeringen fick förslagen överlämnade, men ännu har inget hänt. I det allra första förlaget skulle föreskrifterna ha införts den 1 januari 2014, nu är det snart 2016?

Det är min förhoppning att införandet av Socialstyrelsens föreskrifter nu inte drar ut längre på tiden. Den nationella värdegrund som införts – att äldreomsorgen ska inriktas på att den äldre kan leva ett värdigt liv och känna välbefinnande – får inte negligeras längre. Det är på tiden att vi får en bemanning som utgår ifrån den enskildes behov.

Gösta Bucht
Sakkunnig för vård och omsorg

Konkurrens i vården gör den både bättre och billigare – men fortfarande mycket som kan förbättras

Det har blivit rätt så tyst i diskussionen om valfrihet och etableringsrätt i vården. Man får hoppas att det beror på att det kommer alltfler positiva signaler om hur olika former av privatdriven vård fungerar. Undersökningar som visar att konkurrens i vården lönar sig och leder till bättre kvalitet blir allt fler. Konkurrensverket har undersökt behovet av hyrläkare, ett både dyrare och sämre alternativ än fast anställda läkare och Socialstyrelsen har kommit med en Kommun- och enhetsundersökning som återigen visar att privata vårdalternativ i många fall håller en högre kvalitet.

Konkurrensverkets undersökning av marknaden för hyrläkare redovisar att landstingen betalade över 1 miljarder kronor för inhyrda läkare i primärvården förra året. Totalt hyrde landstingen in personal av olika kategorier för 3,4 miljarder kronor. Räknat per invånare är kostnaderna högst i Dalarna följt av Gävleborg, Jämtland och Blekinge. Lägst kostnad per innevånare har Stockholm och Skåne.
I Konkurrensverkets rapport ”Etablering och konkurrens bland vårdcentraler” konstaterades att i privata vårdcentraler som är ägarledda och där ägarna själva arbetar i verksamheten är behovet av hyrläkare betydligt mindre och kontinuiteten för patienterna blir därmed högre.
Ett sätt satt minska landstingens behov av hyrläkare kan vara att landstingen arbetar med att minska eventuella etableringshinder för privata ägarledda alternativ till att ha dem i egen regi samt att kombinera valfrihetssystemen med lämpliga upphandlingslösningar. Landstingen bör dessutom verka för att göra det mer attraktivt att specialisera sig som allmänläkare och att söka sig till sådana vårdcentraler som idag har svårt att rekrytera läkare. En inte alldeles enkel uppgift, men nödvändig för att få bättre kvalitet och stoppa kostnadsökningarna.

I Socialstyrelsens Kommun- och enhetsundersökning framgår att privata verksamheter inom hemtjänst och särskilda boenden i snitt har bättre resultat än de offentliga. Det handlar då om olika parametrar som rör säker, individanpassad och tillgänglig vård och omsorg. Det finns självfallet kommuner som också har goda resultat, men sammantaget visar denna undersökning att valfrihet är positivt för kvaliteten i vård och omsorg. Istället för att lägga sin energi och uppröras av att privata verksamheter eventuellt gör vinster borde politiker uppröras av att skattepengar till kommunala verksamheter i flera fall inte ger en vård och omsorg av tillräckligt god kvalitet.
Men det finns också faktorer som många äldre anser vara viktiga – personalkontinuitet, inflytande och måltider i hemtjänsten – som inte undersöks. SPF Seniorernas egen färska undersökning visar att möjlighet att välja mellan olika matleverantörer bara ges till äldre i 1 av 10 kommuner i Sverige. Inte heller framgår av diverse undersökningar om alla som vill få en plats på ett särskilt boende eller som vill ha en viss omfattning eller ett visst stöd av hemtjänsten faktiskt får det. Och vi vet ju sen tidigare att det råder brist på platser i särskilda boenden i många av landets kommuner. Det finns således fortfarande mycket som kan förbättras – oavsett driftsform och oavsett vilken politisk färg kommunledningen har.

Glädjande nog meddelar regeringen idag att de inte tänker ta bort den fria etableringsrätten för privata vårdcentraler. Förhoppningsvis fortsätter regeringen på den linjen och tar till sig fördelarna med att ha en konkurrensutsättning i vård och omsorg så att diskussionen i fortsättningen handlar om att förbättra och tydliggöra valfriheten – inte om att avskaffa den.

Gösta Bucht
sakkunnig vård och omsorg

Vem styr över vården och omsorgen för de äldre?

Man kan ha en hel del synpunkter på hur styrningen av vård och omsorg fungerar. Både i stort och smått, lokalt eller centralt. Detta gäller allt från behov av resurser, kompetens, tillgång till geriatrisk kompetens och att alltför många kommuner inte lever upp till kravet på en värdig och trygg vård och omsorg

Hur vården och omsorgen inom kommun och landsting styrs och granskas idag har tyvärr tillkommit utan någon ordentlig analys eller debatt och har heller inte förankrats, framför allt inte hos vård- och omsorgspersonalen. Konsekvenserna har lett till att makten över styrning och resurser förskjutits från professioner till ekonomer, chefer och vårdgivare. Vård- och omsorgspersonalens borde ha tolkningsföreträde i frågor om kvalitet och hur man bäst uppnår den, men det lyssnas dåligt på vad de tycker och vet.

Centralt, dvs staten via bl a Socialdepartementet och Socialstyrelsen har när det gäller kompetens och tillgång till geriatriker i flera decennier påpekat ett ökande behov, utan att bli bönhörda. T ex sjunker antalet utbildningsplatser för geriatriker, något som landstingen bestämmer över. Hur man ska kan komma till rätta med det är oklart. Staten kanske måste använda morot och piska i större utsträckning.

Vi måste också börja diskutera om staten ska få rätt att tulla lite på det kommunala självstyret när en kommun uppenbart inte klarar av att leva upp till Socialtjänstlagens paragrafer om en värdig och trygg omsorg för äldre. Det bör också diskuteras om det bör införas sanktioner mot kommuner som missköter äldreomsorgen. IVO (Inspektionen av vård och omsorg) finns visserligen men sannolikt är det inte så många som känner till den. Jämför man med Skolinspektionen, som kan stänga en skola vid allvarliga brister, så har den fått in 600 anmälningar om brister bara den senaste månaden. Under hela 2014 fick IVO in cirka 300 anmälningar om brister i äldreomsorgen (hemtjänst och särskilda boenden). Bör IVO få ett starkare mandat och kunna utfärda sanktioner mot verksamheter som missköter omsorgen, eller till och med stänga ner verksamheter? En sak står i alla fall klar – de verksamheter – oavsett driftsform – som inte ger äldre den omsorg de har rätt till måste få skarpa reprimander.

För att bl.a. äldre patienter med ibland svåra sammansatta sjukdomar idag skall få sina vårdbehov tillgodosedda är det nödvändigt att vi inom svensk sjukvård följer hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om en vård på lika villkor och att de med störst behov skall ges företräde. I slutet av 1990-talet fastslog riksdagen den etiska plattformen, som utgör grunden för planering och prioritering inom hälso- och sjukvården. Att ersättningssystem och styrningen av sjukvården/omsorgen utformas så att de inte kommer i konflikt med vare sig hälso- och sjukvårdslagen, sociallagstiftningen eller den etiska plattformen är grundläggande. Att följa den etiska plattformen och dess prioriteringsprinciper måste vara utgångspunkten i styrningen av svensk hälso- och sjukvård.

Gösta Bucht
Sakkunnig för vård och omsorg