Vem styr över vården och omsorgen för de äldre?

Man kan ha en hel del synpunkter på hur styrningen av vård och omsorg fungerar. Både i stort och smått, lokalt eller centralt. Detta gäller allt från behov av resurser, kompetens, tillgång till geriatrisk kompetens och att alltför många kommuner inte lever upp till kravet på en värdig och trygg vård och omsorg

Hur vården och omsorgen inom kommun och landsting styrs och granskas idag har tyvärr tillkommit utan någon ordentlig analys eller debatt och har heller inte förankrats, framför allt inte hos vård- och omsorgspersonalen. Konsekvenserna har lett till att makten över styrning och resurser förskjutits från professioner till ekonomer, chefer och vårdgivare. Vård- och omsorgspersonalens borde ha tolkningsföreträde i frågor om kvalitet och hur man bäst uppnår den, men det lyssnas dåligt på vad de tycker och vet.

Centralt, dvs staten via bl a Socialdepartementet och Socialstyrelsen har när det gäller kompetens och tillgång till geriatriker i flera decennier påpekat ett ökande behov, utan att bli bönhörda. T ex sjunker antalet utbildningsplatser för geriatriker, något som landstingen bestämmer över. Hur man ska kan komma till rätta med det är oklart. Staten kanske måste använda morot och piska i större utsträckning.

Vi måste också börja diskutera om staten ska få rätt att tulla lite på det kommunala självstyret när en kommun uppenbart inte klarar av att leva upp till Socialtjänstlagens paragrafer om en värdig och trygg omsorg för äldre. Det bör också diskuteras om det bör införas sanktioner mot kommuner som missköter äldreomsorgen. IVO (Inspektionen av vård och omsorg) finns visserligen men sannolikt är det inte så många som känner till den. Jämför man med Skolinspektionen, som kan stänga en skola vid allvarliga brister, så har den fått in 600 anmälningar om brister bara den senaste månaden. Under hela 2014 fick IVO in cirka 300 anmälningar om brister i äldreomsorgen (hemtjänst och särskilda boenden). Bör IVO få ett starkare mandat och kunna utfärda sanktioner mot verksamheter som missköter omsorgen, eller till och med stänga ner verksamheter? En sak står i alla fall klar – de verksamheter – oavsett driftsform – som inte ger äldre den omsorg de har rätt till måste få skarpa reprimander.

För att bl.a. äldre patienter med ibland svåra sammansatta sjukdomar idag skall få sina vårdbehov tillgodosedda är det nödvändigt att vi inom svensk sjukvård följer hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om en vård på lika villkor och att de med störst behov skall ges företräde. I slutet av 1990-talet fastslog riksdagen den etiska plattformen, som utgör grunden för planering och prioritering inom hälso- och sjukvården. Att ersättningssystem och styrningen av sjukvården/omsorgen utformas så att de inte kommer i konflikt med vare sig hälso- och sjukvårdslagen, sociallagstiftningen eller den etiska plattformen är grundläggande. Att följa den etiska plattformen och dess prioriteringsprinciper måste vara utgångspunkten i styrningen av svensk hälso- och sjukvård.

Gösta Bucht
Sakkunnig för vård och omsorg

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s