Stämmer det att 258 miljarder har stulits ur AP-fonderna?

Nja, inte riktigt. När det tidigare ATP-systemet reformerades beslutades att flera olika sorters pensioner skulle flyttas över från pensionssystemet till staten. Det handlade bl a om efterlevandepension, förtidspension, garantipension, äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg. Kostnaderna för dessa skulle i fortsättningen staten stå för medan det nya pensionssystemet skulle innehålla inkomst- och tilläggspension. För att staten skulle kunna stå för dessa nya kostnader beslöt riksdagen att resurser skulle flyttas från AP-fonderna till statsbudgeten.

De framtida kostnaderna för staten beräknades till omkring 340 miljarder kronor. Men för att inte skaka om AP-fonderna för mycket gjordes en första överföring på 258 miljarder. Till SPF Seniorernas kännedom finns inget löfte om att dessa pengar var ett lån som senare skulle betalas tillbaka. Överföringen var således ett sätt att kompensera staten för de nya och omfattande utgifter som flyttades från det gamla ATP-systemet till statsbudgeten. De nyuppkomna kostnaderna har alltså heller inte kompenserats i sin helhet.

Att överföringen av resurser var befogad då statsbudgeten skulle ta över kostnader som tidigare låg inom ramen för pensionssystemet är en sak. Men en annan sak är att överföringen faktiskt skakade om pensionssystemet. Avsaknaden av dessa miljarder i AP-fonderna har bidragit till att bromsen slog till år 2010. I efterhand kan man således tycka att överföringen var ett dåligt beslut då den gjort att pensionerna har sänkts, men i rättvisans namn bör man betänka att staten tog över utgifter som inte längre administreras av det nya pensionssystemet och därför blev ekonomiskt kompenserad för detta.

Grundproblemet är inte att ett antal miljarder har överförts från AP-fonderna till statsbudgeten, utan istället att pensionssystemet som sådant är underfinansierat. Det kommer inte in tillräckligt med pengar i systemet för att kunna betala ut rimliga pensioner varje år. Det beror främst på att pensionsavgiften (som löntagarna betalar varje år) är för låg och att delar av de redan låga nivåerna på pensionsavgifterna hamnar som skatt hos staten och inte i pensionssystemet. Det senare beror på att det finns ett tak (på 7,5 inkomstbasbelopp, ca 435.000 kronor i årsinkomst) över vilket pensionsavgifterna blir till skatt och hamnar i statens ficka. Årligen handlar det om cirka 17-18 miljarder som genom taket försvinner i skatt.

Det som snarare bör betraktas som ett svek eller en stöld från politikerna är att det pensionssystem de skapat och står bakom inte uppfyller sina grundprinciper. Systemet betalar inte ut rimliga pensioner och det skapar inte ekonomisk trygghet för dem som ska leva på det. Det är oacceptabelt att människor som jobbat 35-40 år får nettopensioner som ligger runt 11.000 kronor per månad, dvs runt EU:s gräns för risk för fattigdom. Det är heller inte acceptabelt att pensionerna inte följer med i inkomstutvecklingen i samhället. Eller att pensionärerna helt på egen hand ska ta smällen vid en kris genom lägre pensioner – detta måste hela samhället solidariskt dela på.

Det som behövs är en ordentlig utvärdering av hela pensionssystemet – här måste bl a följande ingå: nivån på pensionsavgifterna, bromsens konstruktion, överföringen från AP-fonderna, normen, rimliga pensionsnivåer som det går att leva på samt taket som gör att pensionsavgifter blir till skatt och inte går in i pensionssystemet.

Christina Rogestam
ordförande SPF Seniorerna

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s