Vinstdebatten i vård och omsorg får inte bli en debatt om valfrihetens vara eller inte vara

Regeringens budgetförhandlingar startar i dagarna och Vänsterpartiet har åter sagt att en förutsättning för att stödja budgeten är en vinstbegränsning i vård och omsorg. Vården och omsorgen är till för patienterna, och när det handlar om oss äldre är det förstås så att omsorgen ska vara till för oss. En vinstbegränsning får inte gå ut över vår möjlighet att välja och välja bort. Det måste få finnas olika alternativa driftsformer, offentliga, privata, idéburna, kooperativa mm. Det borde vara en självklarhet att vård och omsorg anpassas efter individuella behov och det som äldre tycker är viktigast. Vi vill kunna ha inflytande över omsorgen, bara för att vi passerat en viss åldersgräns betyder det inte att vi inte kan ta beslut – tvärtom, det har vi gjort hela livet.

Att kunna välja inriktning på t ex hemtjänst och vem som utför den är dock tyvärr inte självklart i hela landet. Drygt hälften av landets kommuner har infört LOV (Lagen om valfrihet), och där gör 9 av 10 personer aktiva val av utförare. I den andra hälften är valfriheten begränsad. På ett par håll runt om i landet har kommuner och landsting nyligen dragit tillbaka valfriheten, dessvärre. Och detta med hänvisning till att man vill stoppa vinsterna i välfärden – inte till att omsorgen inte skulle vara tillräckligt bra.

Men vad har vinster egentligen med det hela att göra? Det viktiga är istället kvaliteten, att vi kan påverka vården och omsorgen, och att den utformas efter individens behov. Så länge patienterna är nöjda, och om de inte är de så kan de eller deras anhöriga påverka, har det ingen betydelse vem som utför omsorgen. Idéburna och privata alternativ fungerar inte bara ofta som kvalitetshöjare och inspiration för offentliga verksamheter, de icke-offentliga är dessutom oftast mindre kostsamma och får högre eller samma betyg i kvalitetsmätningar som de offentliga. Socialstyrelsens kvalitetsfrågor visar att kommuner som infört LOV har bättre resultat, även de offentliga verksamheterna har högre kvalitet där än motsvarande i kommuner där LOV inte införts.

Så egentligen borde det inte vara privata verksamheters eventuella vinster som är problemet när offentliga verksamheters förluster är betydande – och belastar skattebetalarna. Konstigt nog talar sällan politiker om problemen med kostsamma offentliga verksamheter – som i många fall är dyrare än andra alternativ och inte kommer upp i samma kvalitetsnivå. Borde inte ansvariga politiker demonstrera mot verksamheter som inte lever upp till kvalitetskraven och som dessutom är mer kostsamma?

Det skulle vara klädsamt om landets politiker, särskilt de som vill begränsa äldres valfrihet genom att stoppa eventuella vinster, lägger fokus på hur vi kan förbättra kvaliteten och inflytandet samt fokusera på individuella omsorgsbehov. Hur blir kvaliteten bättre genom att vissa verksamheter förbjuds? Hur får äldre större valfrihet och påverkansmöjligheter om lokala politiker bestämmer vilka verksamheter som ska få finnas i kommunen?

Från SPF Seniorerna har vi tidigare föreslagit en rad punkter som skulle kunna förbättra omsorgen och stärka äldres valfrihet:

– inför kommunala äldrecoacher som kan stödja äldre att välja i enlighet med individens behov och önskningar

– förbättra de jämförelser som kommuner erbjuder, de saknar ofta de parametrar som äldre efterfrågar som personalkontinuitet och innehåll i hemtjänsten

– bättre och mer kontinuerlig myndighetstillsyn av vård och omsorg

Gösta Bucht
Sakkunnig för vård och omsorg

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s