S berättar inte hela sanningen om pensionärernas ekonomi

I ett debattinlägg från Socialdemokraterna, som bl a publicerats i Norrköpings tidningar, påstås att landets pensionärer får en bättre ekonomi redan i höst. Men S-debattörerna väljer att utelämna ett par av sina andra förslag som istället ger seniorer mindre i plånboken. Det är av stor vikt att helheten i de rödgröna förslagen kommer fram i ljuset.

Det stämmer att bostadstillägget höjs från den 1 september med som mest 100 kronor per månad. Det är dock knappast tillräckligt för att hänga med i hyresutvecklingen de senaste åren och det är en minoritet av pensionärerna som erhåller bostadstillägg. Det är bra att regeringen tar ett första steg för att utjämna skatteskillnaderna mellan en löntagare och en pensionär i den kommande höstbudgeten. Men man ska komma ihåg att skattesänkningen riktas till de med lägst pensioner, merparten av landets seniorer får en mycket liten skattesänkning eller ingen alls.

Den rödgröna regeringen har inte presenterat några förslag som löser problemen med det underfinansierade pensionssystemet. S påstår sig ha lyssnat på pensionärsorganisationerna vad gäller den nya bromsen, det är helt fel. Vi har varit emot den nya bromsen och istället krävt att det görs en ordentlig översyn av hela pensionssystemet så att det skapar den ekonomiska trygghet som var tänkt från början. Detta har inte skett. En snittpensionär har under åren 2010-2017 förlorat 46.000 kronor på bromsen i pensionssystemet. Regeringen har inga förslag för att komma tillrätta med detta eller för att bromsen inte ska slå till igen. Här har de rödgröna mycket kvar att bevisa.

Vad är det då som Socialdemokraterna utelämnar i sitt debattinlägg?
– År 2016 kommer inkomstpensionerna att öka med 4,2 %. Dock innebär det att pensionerna nu – sju år senare – äntligen tar sig över 2009 års pensionsnivå. Det säger sig själv att det inte är särskilt mycket att jubla över. Dessutom sänks garantipensionen nästa år, vilket S inte heller berättar.
– De seniorer som fortsätter att arbeta, ungefär 200.000 människor gör det idag, kommer att drabbas av återinförandet av den särskilda löneskatten för 65-plussare på 1,85 miljarder kronor. Detta var inget som S och MP berättade om innan valet. Och det gör dels att arbetande seniorer får betala skattesänkningen för pensionärer med lägst inkomster, dels att en hel del pensionärer således får en skattehöjning.
– Regeringen har föreslagit att kommunerna ska kunna höja avgiften för hemtjänst och särskilt boende med 220 kronor per månad. Detta drabbar de mest utsatta äldre, de med störst omsorgsbehov och de med låga inkomster. Trots höjt bostadstillägg och en skattesänkning så kommer både en snittpensionär och en garantipensionär som har hemtjänst att gå minus i plånboken med avgiftshöjningen. En gift garantipensionär förlorar ungefär en tia per månad och en ogift snittpensionär förlorar cirka 80 kronor per månad.

Ingen annan grupp i samhället än pensionärer har tvingats se sina inkomster sänkas de senaste åren. Skatten måste sänkas rejält, hemtjänstavgiftshöjningen bör skrotas och bostadstillägget måste höjas betydligt mer för att hänga med i de verkliga bostadskostnaderna. Men framförallt måste en ordentlig utvärdering av pensionssystemet tillsättas – både dagens och framtidens pensionärer ska kunna leva på sina pensioner. Det finns således mycket kvar att göra för regeringen – och för övriga partier – innan man kan komma och säga att pensionärernas ekonomi har förbättrats på riktigt.

Christina Rogestam
förbundsordförande SPF Seniorerna

Vinstdebatten i vård och omsorg får inte bli en debatt om valfrihetens vara eller inte vara

Regeringens budgetförhandlingar startar i dagarna och Vänsterpartiet har åter sagt att en förutsättning för att stödja budgeten är en vinstbegränsning i vård och omsorg. Vården och omsorgen är till för patienterna, och när det handlar om oss äldre är det förstås så att omsorgen ska vara till för oss. En vinstbegränsning får inte gå ut över vår möjlighet att välja och välja bort. Det måste få finnas olika alternativa driftsformer, offentliga, privata, idéburna, kooperativa mm. Det borde vara en självklarhet att vård och omsorg anpassas efter individuella behov och det som äldre tycker är viktigast. Vi vill kunna ha inflytande över omsorgen, bara för att vi passerat en viss åldersgräns betyder det inte att vi inte kan ta beslut – tvärtom, det har vi gjort hela livet.

Att kunna välja inriktning på t ex hemtjänst och vem som utför den är dock tyvärr inte självklart i hela landet. Drygt hälften av landets kommuner har infört LOV (Lagen om valfrihet), och där gör 9 av 10 personer aktiva val av utförare. I den andra hälften är valfriheten begränsad. På ett par håll runt om i landet har kommuner och landsting nyligen dragit tillbaka valfriheten, dessvärre. Och detta med hänvisning till att man vill stoppa vinsterna i välfärden – inte till att omsorgen inte skulle vara tillräckligt bra.

Men vad har vinster egentligen med det hela att göra? Det viktiga är istället kvaliteten, att vi kan påverka vården och omsorgen, och att den utformas efter individens behov. Så länge patienterna är nöjda, och om de inte är de så kan de eller deras anhöriga påverka, har det ingen betydelse vem som utför omsorgen. Idéburna och privata alternativ fungerar inte bara ofta som kvalitetshöjare och inspiration för offentliga verksamheter, de icke-offentliga är dessutom oftast mindre kostsamma och får högre eller samma betyg i kvalitetsmätningar som de offentliga. Socialstyrelsens kvalitetsfrågor visar att kommuner som infört LOV har bättre resultat, även de offentliga verksamheterna har högre kvalitet där än motsvarande i kommuner där LOV inte införts.

Så egentligen borde det inte vara privata verksamheters eventuella vinster som är problemet när offentliga verksamheters förluster är betydande – och belastar skattebetalarna. Konstigt nog talar sällan politiker om problemen med kostsamma offentliga verksamheter – som i många fall är dyrare än andra alternativ och inte kommer upp i samma kvalitetsnivå. Borde inte ansvariga politiker demonstrera mot verksamheter som inte lever upp till kvalitetskraven och som dessutom är mer kostsamma?

Det skulle vara klädsamt om landets politiker, särskilt de som vill begränsa äldres valfrihet genom att stoppa eventuella vinster, lägger fokus på hur vi kan förbättra kvaliteten och inflytandet samt fokusera på individuella omsorgsbehov. Hur blir kvaliteten bättre genom att vissa verksamheter förbjuds? Hur får äldre större valfrihet och påverkansmöjligheter om lokala politiker bestämmer vilka verksamheter som ska få finnas i kommunen?

Från SPF Seniorerna har vi tidigare föreslagit en rad punkter som skulle kunna förbättra omsorgen och stärka äldres valfrihet:

– inför kommunala äldrecoacher som kan stödja äldre att välja i enlighet med individens behov och önskningar

– förbättra de jämförelser som kommuner erbjuder, de saknar ofta de parametrar som äldre efterfrågar som personalkontinuitet och innehåll i hemtjänsten

– bättre och mer kontinuerlig myndighetstillsyn av vård och omsorg

Gösta Bucht
Sakkunnig för vård och omsorg

Förslaget om obligatorisk läkarundersökning för äldre värd en diskussion

Häromkvällen hade SVT Rapport ett inslag om äldre i trafiken och hur många länder inom EU har krav på läkarintyg för att få behålla körkortet efter en viss ålder. De nordiska länderna stack ut genom att inte ha något sådant krav. PROs ordförande var intervjuad och sa att det vore åldersdiskriminering om man skulle kräva läkarintyg på 70-åringar.

Där håller jag helt med Kristina Tallberg. 70 är det nya 50. De flesta av oss är pigga, friska och är med många års erfarenhet säkra bilförare. Vi kör lugnt och vet att det är onödigt att göra osäkra omkörningar bara för att eventuellt komma fram någon minut tidigare.

Men det kan vara lite annorlunda 10-15 år senare. Man reagerar lite långsammare, synen och hörseln kan ha försämrats, och för några börjar demensen slå till. Då kan äldre bilförare istället bli risker i trafiken.

Därför tycker jag att förslaget om obligatorisk läkarundersökning är värd en seriös diskussion. Självklart inte vid 70 – det är provocerande för oss ungdomar – men vid 80/85 år.

Många av oss sköter det bra själva. Vi kör inte gärna i mörkret, vi undviker rusningstrafiken i storstäderna, och vi lyssnar på anhörigas oro osv. Vi drar ner på bilkörningen för att så småningom lägga av. Men andra klarar inte att ta det där sista definitiva beslutet på egen hand. Och då kan kravet på en läkarundersökning vara till hjälp.

Läkarundersökningen kommer också i många fall att visa att senioren är i fin form och fortfarande kan vara en god bilförare. Bra att veta för en själv och kanske ännu mer för de anhöriga som oroat sig.

Ett kommande beslut om en läkarundersökning vid en viss ålder innebär inte ett kollektivt förbud för äldre att köra bil. Det innebär att vi behandlas som individer. Och det tycker vi är viktigt i andra sammanhang.

Christina Rogestam
ordförande SPF Seniorerna

Valfriheten i omsorgen bör både förbättras och utökas

Valfrihet är ett av SPF Seniorernas honnörsord. Valfrihet när det gäller att välja vård och omsorg, kontanter eller inte kontanter, vilket boende jag behöver, hur mycket hjälp jag behöver av hemtjänsten och mycket annat.

Valfriheten inom vård och omsorg är idag inte tillräckligt bra, den har brister och finns bara i ungefär hälften av landets kommuner.. Det är bra med valfrihet, när det kommer in alternativ till den kommunala omsorgen lyfter kvaliteten – både i kommunal och privat/ideell regi. Från Socialstyrelsens kommun- och enhetsundersökning framgår just detta: kommuner med LOV har högre resultat i Socialstyrelsens kvalitetsfrågor, dessutom har, i kommuner där LOV införts, offentliga verksamheter högre kvalitet än motsvarande i kommuner där LOV inte införts. Detta är positivt för alla inblandade och det visar att konkurrensen fungerar. Men det faktum att den andra hälften av kommunerna inte infört LOV skapar ojämlikheter mellan grannkommuner och den potential som LOV har att höja kvaliteten inom alla typer av verksamheter utnyttjas inte. Därför borde alla kommuner införa LOV.

LOV måste dock förbättras. Från SPF Seniorerna har vi tidigare påpekat att det dock finns flera aspekter som kan och bör förbättras vad gäller valfriheten i omsorgen. Informationen kring olika alternativ är fortfarande knapphändig och tar ofta inte upp de frågor som de äldre efterfrågar. Och även om nio av tio utnyttjar valfriheten, så är det fortfarande de mest sjuka äldre som inte gör det eller har svårt att göra det.. I flera vetenskapliga artiklar de senaste 5 åren har man visat att just de som mest behöver välja eller välja bort inte förmår det Här måste förbättringar till! Det är märkligt att myndigheterna inte tagit till sig detta och anammat de förslag som kommit fram – krav på bättre information, ge biståndshandläggarna bättre möjligheter att hjälpa till i valet, införa någon form av äldrecoach för de mest sjuka mm.

Under sommaren har flertalet artiklar i media belyst platsbristen på särskilda boenden runt om i Sverige. Inte bara brist på särskilda boenden med krav på biståndsbeslut utan även olika former av service- och trygghetsboenden. Även om kommuner och politiker talar sig varma kring valfriheten och att den bidrar både till kvalitetshöjningar och mer makt åt den äldre och dennes anhöriga så är detta sällan fallet när det handlar om valfrihet att välja ett boende. Tvärtom tyvärr. Äldre som vill få plats på ett boende bedöms i många fall som ”inte tillräckligt sjuka” och tvingas mot sin vilja att bo kvar hemma eller hos anhöriga. Skulle det mot förmodan finnas plats på ett boende får den äldre nöja sig med det som står på tur, inte själv eller med hjälp av anhöriga välja vilket boende som passar den enskilde.

Det måste vara en självklarhet att omsorgen ska styras av äldres individuella behov – och inte bara av spariver. Vi ser alltför ofta att ett biståndsbeslut om boende eller behov av omsorg styrs av kommunens budget och inte av behovet. Alla Sveriges kommuner bör införa en valfrihetsgaranti: låt behövande äldre och deras anhöriga själva välja om de vill bo kvar hemma med eller utan stöd från hemtjänst, eller att få flytta till ett bra äldreboende utan krav på biståndsbeslut.

Gösta Bucht
Sakkunnig för vård och omsorg