Dags för politikerna att vakna och planera för vården och omsorgens finansiering, organisation och personalrekrytering

Återigen har det kommit rapporter och statistik på hur det står till med platser i särskilt boende för äldre. Och tyvärr går det åt helt fel håll. I en sammanställning som SVT har gjort är det en kraftig försämring jämfört med förra året. Då rapporterade 77 kommuner att det var brist, i år har det ökat till 122 kommuner med brist på platser i särskilt boende. Denna försämring går inte att förklara med att antalet äldre har ökat, de hinner inte bli så många fler bara på ett år. Däremot kommer de att bli många fler på 10 års sikt så det vill till att kommunerna ökar takten med att bygga nytt för att möta det behov som kommer att uppstå. Att det redan idag är brist i nästan hälften av Sveriges kommuner är anmärkningsvärt då alla som har ett behov av särskilt boende har rätt till det enligt Socialtjänstlagen.

Läkartidningen gör kartläggningar av vårdplatstillgången och hur det ser ut med överbeläggningar med jämna mellanrum. I denna kartläggning 2010, nämnde nästan hälften av de 28 läkarföreningarna bristen på vårdplatser. Situationen har inte förbättrats 2014, snarare tvärtom: »Vår absolut viktigaste fråga är vårdplatsläget, då vi upplever att rådande situation med ständig vårdplatsbrist hotar såväl patientsäkerhet som arbetsmiljö” säger en intervjuad representant för en läkarförening.

Orsakerna till detta är förstås att slutenvårdsplatserna i Sverige har minskat kraftigt de senaste åren och nu ligger vi lägst i Europa med mindre än 3 vårdplatser per 1000 invånare samtidigt som kommunerna har en brist på plats i särskilt boende. För att försöka komma tillrätta med detta görs en översyn av “Betalningsansvarslagen” från 1990 som reglerar samverkan mellan landstinget och kommunen kring utskrivningsklara patienter. 2012 stannade 80 000 personer kvar på sjukhus längre än nödvändigt – i genomsnitt 6 extra dagar. Förutom att den enskilde patienten ligger på sjukhus i onödan kostar dessa patienter kommunerna 4 miljarder kr per år. Syftet med översynen är att åstadkomma en god och säker vård och förkorta tiden mellan sluten vård på sjukhus och vård och omsorg i det egna hemmet eller i särskilt boende så att onödig vistelse på sjukhus för utskrivningsklara patienter kan undvikas. Detta kommer naturligtvis att bli en press i första hand på kommunerna att skapa fler platser i olika äldreboenden, men också ett ansvar hos landstingen att sköta utskrivningsprocessen bättre än idag.

Förutom att det är brist på platser i särskilt boende, vårdplatser och överbeläggningar i slutenvården, är det också brist på vårdpersonal av alla kategorier och att den personal inom alla vårdyrken som finns idag har en bristande kompetens inom geriatrik och omsorg. Utbildning av sjuksköterskor i geriatrik går minst sagt på sparlåga, behovet att utbilda fler läkare i geriatrik har varit skriande i årtionden, men inget har hänt. SCB uppskattar att det om 20 år saknas minst 160 000 personer inom de olika vårdyrkena om inget görs snarast.

Från SPF Seniorerna har vi länge varnat för dennas situation och uppmanat politiker av alla färger att redan nu ta tag i dessa utmaningar. Ändå saknar partierna generellt sett långsiktiga planer och idéer för hur vården och omsorgen ska finansieras, organiseras och för hur kompetent personal ska rekryteras.

Gösta Bucht

Sakkunnig för vård och omsorg

Det behövs klara besked och raka rör från regeringen om det ska byggas fler boenden för seniorer

Boverkets bostadsmarknadsenkät, sammanställd efter frågor till Sveriges kommuner, konstaterar att det är en anmärkningsvärd nedgång i byggandet och planeringen av särskilda boenden, som vi alla har rätt till efter medgivande från kommunens biståndsbedömning. En kan tycka att det borde vara raka rör, mellan de, ofta inom samma förvaltning, som ser behovet i kommunen och de som ger signal till byggande och planering av lämpligt antal platser. Fyra av tio kommuner signalerar brist! Det är alarmerande.

Vi vet att det har varit en kraftig decimering av antalet platser i denna typ av omsorgsboende. Och det ska medges att de som tagits ur bruk inte hållit tillräckligt god standard varken för de boende eller för vårdpersonalen. De har i allmänhet varit tungrodda helt enkelt och varit kritiserade av olika tillsynsmyndigheter.

Kommunerna har onekligen valt ett bra tillfälle att ta dessa slitna omsorgsplatser ur bruk, nu när antalet personer i Sverige, som uppnått 85-90års åldern, då det stora vårdbehovet brukar tillstöta – aldrig varit så få. Men, att många kommuner tagit i så mycket att det blivit en brist helt plötsligt, och inte ersatt dessa platser, det är förvånansvärt.

Kan det ligga något annat bakom?

Från SPF Seniorerna har vi anledning att misstänka att det investeringsstöd till omsorgsboenden – men även trygghetsboenden – som drogs in 2014, trots allt varit en morot för att kommuner helhjärtat ska satsa på planering och byggande. Och nu går man och väntar på att det ska återinföras i någon form. Blir det samma upplägg som för det tidigare anslaget? Blir investeringsstödet högre eller lägre?

Det är frågor kommuner nu ställer. Denna typ av resonemang, funderingar och vacklande i en kommun är fullt begripliga. Sätter man igång för tidigt blir det inga bidrag bara för man har börjat byggena innan besluten är fattade av regering och riksdag. Bäst då att vänta så att vi inte går miste om investeringsstödet. ”Vi lägger projekten i malpåse” – är ett tänkbart strategiskt beslut i en kommun.

Detta velande förorsakade av svårtydda uttalande från olika stadsråd, som representerar olika departement och intressen, som kastar lystna blickar på de tre rotmiljarderna som stats- och finansministern utlovat, det skapar osäkerhet. Sådana beslutsvåndor, skapade av ovisshet om framtida statliga stöd, har även under tidigare regeringar skapat den ryckighet på bostads- och arbetsmarknaden som bygg- och bostadssektorn i alla tider, och med all rätt, kritiserat. Det leder till högre kostnader och handlingsförlamning i en sektor som redan har problem med kostnadsutvecklingen.

Bostadsfrågan, i vilken det särskilda boendet och trygghetsboendet är en del, är alltför allvarlig just nu för att bristande kommunikation mellan olika departement ska ställa till det för oss på marknaden. Som vi från SPF Seniorerna tidigare sagt; förbind departementens stuprör med hängrännor och sätt samordnare från statsministerns kansli i arbete även i denna fråga. Det skulle vara befriande om man från regeringen kunde säga till Sveriges kommuner: ”sätt igång och bygg omsorgsboenden, blir det något återinförande av investeringsstödet under de närmsta tre åren vi bestämmer politiken, då kommer ni att få ta del av det”.

Kanske kan bostadsministern säga det redan på MP-kongressen i Karlstad i helgen som kommer?

Fredrik von Platen
sakkunnig bostadsfrågor SPF Seniorerna