Oacceptabel ålderism inom sjukvården och socialförsäkringen

Ålderismen inom sjukvården har återigen visat sitt fula ansikte. I förra veckan presenterade Ola Bratt, docent i urologi vid Lunds universitet en studie som visar att män mellan 70 och 80 år som har en högrisk-prostatacancer ofta underbehandlas. Studien visar även att det är stora skillnader mellan länen vad gäller behandlingen. För en 70-åring som har mellan 15 – 20 år kvar att leva är det helt oacceptabelt. Dessutom rent dumt av sjukvården, en dålig eller felaktig behandling blir mycket dyrare att ta hand om än om man gör rätt på en gång.

Detta är långtifrån det enda exemplet på ålderism i sjukvården. Gör man mammografi hos kvinnor över 75 år upptäcker man tumörsjukdom i tidigare stadier, behöver mindre behandling och överlevnaden blir bättre jämfört med patienter vilkas tumörer upptäckts av patienten själv eller läkare. Kvinnor över 75 år har också fördel av mammografi, i synnerhet kvinnor med lång förväntad livslängd, vilket alla i övrigt friska 75-åriga kvinnor har. Socialstyrelsen rekommenderar mammografi upp till 75 år och inga landsting eller regioner erbjuder rutinmässig mammografi till kvinnor över 75 år. En oacceptabel ålderism och dessutom dumt och kontraproduktivt.

En mer subtil ålderism inom sjukvården är t ex att läkemedelsbehandlingen blir allt sämre ju äldre individen är, resurser för forskningen blir allt mindre ju äldre människor man vill forska om och sjukvården har ett motstånd mot att förändra sjukvården så att den tar hand om hela människan, inte bara ett organ i taget. När ska vi få ”människokliniker”, inte bara organkliniker?

Inom socialförsäkringssystemet finns det dessutom ”lagstadgad” ålderism. Man tog upp detta i samband med utredningen ”Ett utvidgat skydd mot åldersdiskriminering” för några år sedan, men lyckades behålla i stort sett alla orättvisor. Exempel på de förmåner som man inte kan få efter 65-år är handikappersättning, bilstöd och assistansersättning. Detta även om man skulle vara berättigad till dessa förmåner p.g.a.. sin funktionsnedsättning om man varit yngre än 65 år. Dessa förmåner är dessutom inte i allmänhet knutna till att personen förvärvsarbetar utan direkt relaterade till handikappet eller funktionsnedsättningen, vilket gör det extra svårt att förstå att det skall finnas en åldersgräns.

Om man förvärvsarbetar efter 65 år, vilket man har rätt till, har man heller ingen rätt att få rehabiliteringsersättning eller sjukersättning om råkar ut för sjukdom eller olycka.

I utredningen hänvisas till att man har rätt till äldreomsorg, men denna kan på intet sätt ersätta dessa förmåner i socialförsäkringen. Framför allt inte då vi fått tiotals friska år till livet efter 65 år.

Det är hög tid att sjukvården och försäkringssystemet inser att vi seniorer är oerhört mycket friskare idag än för någon generation sedan och att systemen anpassar sig efter det.

Gösta Bucht
Sakkunnig för vård och omsorg

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s