Häromdagen meddelade regeringen att den kommer att tillsätta en utredning för att begränsa vinster i välfärden, något regeringen själv kallar ”att se över hur den offentliga finansieringen av privat utförda välfärdstjänster bör regleras”. Det är bara att beklaga att man börjar diskutera och utreda vinsterna när det är kvalitet, innehåll och äldres inflytande som är det viktiga när det handlar om vård och omsorg. Utred och bestäm först viken kvalitet välfärden ska ha, sedan kan man diskutera finansiering och inte bara vinster utan också hur vi ska klara den samlade finansieringen framöver med allt fler äldre.
Om regeringen menar allvar med att förbättra välfärden (utredningen ska även titta på t ex skolan och personlig assistans) bör man tillsätta en utredning som tittar på hur kvaliteten kan höjas – inte en utredning om att försvåra för vissa aktörer beroende på deras driftsform. Med denna inställning kan alltså en skola eller en hemtjänst med hög nöjdhet bland elever/äldre tvingas stänga, samtidigt som en annan skola eller hemtjänst med lägre kvalitet får mer fördelaktiga villkor. Är det rimligt? Varför sätter man inte kvalitet och nöjdhet i centrum istället?
För en dryg månad sedan anordnade vi i SPF Seniorerna ett seminarium om just valfrihet i vård och omsorg. Det blev en bra diskussion mellan politiker, branschen, forskningen och vi själva om vad som fungerar bra idag, vad fungerar mindre bra och hur kan valfriheten för äldre förstärkas. Vi pekade bland annat på att de mest sjuka äldre har svårt att välja och att någon form av äldrecoacher därför bör införas, att de jämförelser av t ex hemtjänst företag som kommunerna erbjuder saknar viktiga kriterier, och att myndigheternas tillsyn måste blir bättre.
En aspekt som dock belyses av civilminister Ardalan Shekarabi (S) är att framväxten av idéburen vård har kommit betydligt längre i andra länder än i Sverige, majoriteten av vård och omsorg i USA och övriga Europa är idéburen eller non-profit. I Danmark är 15% non-profit, i Sverige under 5%. Om det är positivt eller negativt bör dock patienterna i slutändan få avgöra, men att se över de regler som gäller inom offentlig upphandling för att underlätta en utveckling mot mer idéburen vård är en positiv punkt i regeringens utredning.
Något man kan förundras över, om det handlar om kvalitet i välfärden, är varför Malmös tidigare kommunalråd Ilmar Reepalu (S) är den som ska ha ansvaret för utredningen. Är det något som gjort Malmö känt är det ju snarare det motsatta – så som låga skolresultat och brist på förskoleplatser.
Det återstår dock att se vad utredningen väl kommer fram till och hur mycket av den som sen läggs i en proposition och skickas till riksdagen. Oppositionspartierna är emot att begränsa vinsterna i välfärden, i alla fall när Vänsterpartiet är en av arkitekterna bakom förslagen. Att däremot utveckla välfärden och få mer fokus på kvalitet och innehåll borde intressera oppositionen. Det är dock synd att debatten handlar så mycket om vem som utför vården och omsorgen – och mindre om kvalitet, individuella behov och äldres inflytande.
Gösta Bucht
Sakkunnig för vård och omsorg