Enklare regler är bra – men bygg tillgängligt för alla

Mitt förra blogginlägg om bostäder var hämtat från mitt anförande på en konferens i Växjö – Växjösamtalet i nov i år. Här kommer en del av fortsättningen

Ett annat populärt tema i debatten är att bostadskrisen bör avhjälpas genom att få fart på bostadsbyggandet. Detta ska bland annat ske genom att minska möjligheterna att överklaga i planskedet och förenkla regelsystemet som styr byggandet.  Till stora delar är detta rätt tänkt; färre regler kan ge ett billigare byggande. Den förra regeringen tog initiativ till Attefall-huset – ett komplementbostadshus på högst 25 kvadratmeter som inte fordrar bygglov. Detta hus ska till exempel kunna byggas på villatomten och bebos av halvvuxna barn eller – varför inte? – seniorer som vill bo nära barn och barnbarn. Detta utgör naturligtvis inte en lösning på seniorernas bostadsbehov, men det kan vara en lösning för några.

Andra delar av regelförenklingsarbetet är mer problematiskt. Att bygga högt utan hiss, att tillåta små badrum och bara tillämpa tillgänglighetskrav på en viss andel av lägenheterna i en fastighet är exempel på det. Risken är att det stänger ute stora delar av befolkningen från nybyggda bostäder om man släpper tillgänglighetskraven. ”Men vi måste bygga för ungdomar – de har inga problem med att bo på en inredd vind dit hissen inte når!” sägs det. Måhända, men dessa ungdomar vill väl även kunna visa sin nya lägenhet för en mormor eller farfar som inte med lätthet tar sig upp för en trappa?


Min uppfattning är att vi ska fortsätta bygga tillgängligt för alla, redan från början. Att komplettera i efterhand är krångligt och dyrt. Regeln att trevåningshus ska ha hiss kom så sent som 1977.  Kostnaden att nu i efterhand komplettera och rätta till alla de bostadshus som byggdes innan hissen blev ett krav i trevåningshus är enorm. Många av de seniorer som flyttade in i miljonprogramslägenheter utan hiss har fått stora problem när hälsan sviker. I den del av bostadsbeståndet som byggts sedan 1950 är endast till 10 – 15 procent tillräckligt tillgängligt för att äldre personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga. Bygg rätt från början – det tjänar vi på i längden.

Seniorerna är nöjda med hur de bor i dag – det såg vi i den undersökning som SPF gjorde i höstas. Många av oss som varit med ett tag minns hur illa det kunde vara med boende förr, med dass på gården i städerna och kallt och dragit på landet. Det har blivit mycket bättre för de allra flesta.

Men det finns en oro över om möjligheten att flytta kommer att finnas den dagen man själv vill till ett trygghetsboende eller särskilt boende.  Rädslan att bli sittande ensam och isolerad, trots att man har fungerande hjälp ett antal gånger per dag av hemtjänstens jäktade medarbetare. Inte minst kvinnorna som svarat på enkäten är oroliga. Finns något för mig om jag blir ensam och behöver flytta? Blir jag isolerad, eller finns det boende där gemenskap är möjlig? Det är en oro som måste tas på allvar.

En bostad är en rättighet som finns inskriven i Sveriges grundlag. Men ett gott liv där boendet är en viktig del är ingen rättighet, utan ett eget ansvar för var och en. Äldres boende är ett delat ansvar mellan den enskilde och det allmänna.  40-talisterna är fler än tidigare generationer, men flertalet är generellt friskare och många har större resurser än 20 – och 30-talisterna.  Det kommer att påverka planeringen de närmaste åren. Samtidigt är det tydligt att en stor grupp även fortsättningsvis kommer att leva på låga pensioner och vara i stort behov av bostadstillägg för klara sitt boende.

Min förhoppning är att vi får ett bra samtal framöver om äldre och bostadsmarknaden. Vi seniorer blir fler och behoven kommer att öka. Samtalet måste föras både nationellt och i varje kommun. Det är lokalt som kommunen kan agera och det är där de konkreta bostäderna ska renoveras och byggas. I den rapport som SPF presenterade i höstas nämns Växjö, Sundbyberg, Luleå och Gävle som kommuner där goda initiativ tagits och som skulle kunna inspirera andra. SPF finns i landets alla kommuner och kommer att driva på för att få fram bra lösningar för seniorers behov på bostadsmarknaden. Här har de kommunala pensionärsråden en mycket viktig uppgift. Kommunen har mycket att vinna på att lyssna till SPF och andra pensionärsorganisationer – genom att lyssna på seniorerna själva och bygga också för äldres behov kan tidpunkten när den äldre behöver flytta in på vård- och omsorgsboende senareläggas.

Christina Rogestam
förbundsordförande SPF

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s