I medierna rapporteras det om den rapport som Riksrevisionen presenterat där vårdvalet har granskats. Man konstaterar dels att det blivit fler vårdcentraler och lättare att få kontakt med dem, och att det är främst patienter med mindre vårdbehov och högre socioekonomisk status som gynnats. De mest sjuka och vårdkrävande patienterna förfaller ha missgynnats.
När detta beskrivs i media blandar man äpplen och päron. Man exemplifierar de mest sjuka med diabetespatienter, trots att denna grupp sällan hör till de mest sjuka. Och att hänvisa till exempel om att äldre har över hundra olika företag att välja emellan handlar inte om primärvården utan om omsorg och hemtjänst.
Att de mest sjuka äldre har svårt att utnyttja vårdvalet har sannolikt mer att göra med att valet är komplicerat. Felet ligger ju då inte i möjligheten att välja utan i att systemet att välja kan vara besvärligt. Detta borde rättas till genom bättre information, ställföreträdare som hjälper till osv. Att själv få bestämma och att få trygghet och kontinuitet i sin vård när man är svårt sjuk borde väl vara självklart. Att framhålla något annat är rent befängt. Att avskaffa vårdvalet i primärvården för att man tycker att äldre svårt sjuka missgynnas utan att veta varför är även det det helt befängt.
Vårdvalet kan förbättras på flera plan, men en tillbakagång till ett system där politiker bestämmer över vården är verkligen inte att föredra. Man kan ju också fråga sig hur det skulle se ut om vårdval inte hade införts. Hur många äldrevårdcentraler skulle det då ha funnits i Sverige? Hade en äldre patient kunnat garanteras en fast vårdkontakt på ett bättre sätt då än idag?

Gösta Bucht
Talesperson för vård och omsorg