Behovet av bostäder för äldre ökar, men regeringen drar in investeringsstödet

Vi seniorer blir fler och fler, och vårt behov av ändamålsenliga bostäder växer. En del vill bo kvar hemma, andra vill ha en liten lägenhet i anslutning till gemensamma utrymmen. Som det ser ut i prognoserna idag kommer efterfrågan på olika sorts seniorbostäder att öka, men kommunernas planering för byggande/upprustande av sådan hänger inte med. Den tidigare regeringen införde ett investeringsstöd för att stimulera byggande av just trygghetsbostäder och särskilda boenden. Ett trygghetsboende består av egna lägenheter men också gemensamma utrymmen samt t ex personal i form av en trygghetsvärd. Trygghetsboenden är inte bara bra för den enskildes välmående utan minskar också kommunens kostnader för äldreomsorgen, inte minst kostnader för särskilt boende.
På en del i håll i landet har investeringsstödet fallit väl ut och använts väl. På andra håll gjorde det inte det, vilket har gjort att tillgång till trygghetsboenden har blivit ojämlik över landet. En utvärdering av Boverket (2013) konstaterade dock att investeringsstödets existens hade stor betydelse för besluten att bygga trygghetsbostäder, men att stödet är krångligt och har inte utnyttjats fullt ut.. Men detta är knappast en anledning till att dra in stödet – tvärtom borde det ses över med målet att förbättra det. I Gävle har SPF varit aktiva med att påverka kommunen där att bygga trygghetsboenden, när det väl gjordes hyrdes de drygt 60 lägenheterna ut direkt. Och i Umeå har privata initiativ byggt över 200 lägenheter som alla blev uthyrda direkt. Ganska talande för efterfrågan på denna typ av bostäder.
Under sommaren genomförde SPF en granskning av partiernas äldrepolitik med hjälp av en enkät som de svarade på. En av frågorna handlade om boende för seniorer, där svarade MP att de ville ha kvar investeringsstödet för byggande av särskilt boende och trygghetsboenden. Ett par veckor innan valet presenterade vi i SPF vår bostadsrapport och våra fem bostadspolitiska krav – ett av dem är att det statliga investeringsstödet för att bygga trygghetsbostäder borde göras permanent. Socialdemokraternas bostadspolitiska talesperson sade då att S inte tagit ställning till att behålla stödet eller inte, en utvärdering av stödets effekter borde i så fall göras först.
Men nu vet vi att den nya regeringen har beslutat att inte förlänga stödet, eller för den delen att göra det permanent som SPF ville. Detta trots vad MP och S sade innan valet, och någon utvärdering har vad vi känner till inte presenterats av regeringspartierna. Och vi har inte heller sett någon plan för vad regeringen avser göra för att öka byggandet av bostäder för äldre.
När vi i SPF har frågat våra medlemmar om hur de känner inför att kunna lösa sin boendesituation inom fem år ser vi att det finns en viss oro: ”kommer det att finnas ett boende i kommunen med gemenskapsytor och lite stöd i form av personal, eller blir jag sittande ensam och isolerad hemma emot min vilja?” Denna situation måste tas på allvar av både regering och kommuner redan idag. Det behöver byggas fler bostäder för äldre av olika typ som passar våra olika behov.
Från SPF är vi tydliga med att vi vill att investeringsstödet för byggande av trygghetsbostäder och särskilda boenden återinförs och görs permanent. Dock måste stödet göras bättre så att alla kommuner och privata aktörer använder sig av det och bygger trygghets- och seniorbostäder. Ansvariga politiker borde fråga sig själva hur de vill bo när de blir äldre.

Gösta Bucht
Talesperson för vård och omsorg

Ta vara på kunskapen som finns bland KPR- och LPR-representanterna

Nu har aktiviteterna kring valet, den nya regeringen och budgeten lagt sig något. Tyvärr ser ju inte utfallet för oss seniorer när det gäller vård och omsorg så lysande ut. Som jag skrev i bloggen i slutet på oktober, ”det blev en tumme”, äldreutredningen skrotades, vinsterna i omsorgen begränsas och vårdvalet kan försvinna om det blir fritt fram för de enskilda landstingen och regionerna att bestämma. Positivt var dock att man satsar på ökad bemanning i äldrevården och att de nya förskrifterna från Socialstyrelsen innehåller skärpta krav på bemanning och kompetens hos personalen i äldreomsorgen.
I avvaktan på att den kommande budgeten skall tas i början på december och att det då kan bli anledning att blogga om den vill jag skriva om något roligt.
Distrikten har visat ett stort intresse att få höra mer och diskutera SPFs vårdpolitiska program – ”Vård och omsorg i en ny tid” och om Bostadsrapporten. Detta har inneburit att jag har varit på resande fot en hel del, från Lycksele i norr till Höör i söder, från Göteborg i väster till Norrköping i öster. Åhörarna har i stor utsträckning varit våra KPR och LPR representanter. En föreläsning på 1,5 timme har tagit nästa tre timmar då de varit mycket frågvisa och diskussionslystna. Jag måste då säga att jag blir imponerad av deras kunskap och aktivitet. Där har vi ett kapital i SPF som vi kan få ha än större glädje av om KPR blir obligatoriskt och får mer makt, något som vi ju har med som krav i de att-satser som kongressen beslutade om i somras – ” att de kommunala pensionärsråden utvecklas och får större inflytande och att det lagstadgas om att de ska finnas i alla kommuner”.
Den fråga som har varit hetast om bostäder var behovet av att bygga fler trygghetsboenden. Dessutom ser det mycket olika ut i olika delar av landet. I Umeå t ex är de rätt välförsett med olika typer av trygghetsboende medan dessa helt saknas i Norrköping. Trots det stora behovet ser det ut som om regeringen tar bort det statliga stödet för att bygga trygghetsboenden som finns idag. Inte bra!
Inom vård och omsorg är man besviken på den minskande valfriheten, man hade hoppats på det omvända. Den dåliga samverkan inom vården vara alla överens om att den måste vi ifrågasätta i alla sammanhang både som enskild medlem, KPR/LPR och på förbundsnivå. Vården måste sluta att bara behandla olika organ och bli bättre på att ta hand om och behandla hela människan och landsting och kommun måste bli mycket bättre på att samverka kring den enskilda äldre patienten som är i behov av stöd från båda. Detta oavsett om det går att göra något åt huvudmannaskapet får vården. Hur man ska få kommunerna och landstingen att förstå att det behövs mycket mer geriatrisk kompetens hos all personal som arbetar med vård och omsorg av äldre var en fråga som diskuterades livligt överallt där jag varit.
Hösten har varit intensiv och jag ser fram mot en vår som även den ser ut att bli intensiv. Min förhoppning är att alla distrikt vill ha denna dialog dels för att jag tycker det är roligt och stimulerande dels för att rusta sina KPR och LPR så att vi kan skärpa kraven på kommuner och landsting.

Gösta Bucht
Talesperson för vård och omsorg

Positivt med skärpta krav på bemanning från Socialstyrelsen

Socialstyrelsen har nu presenterat de nya föreskrifterna för bemanning på äldreboenden. Från den sista mars nästa år ska alla särskilda boenden ha en omsorg som är individanpassad, omsorgen ska inte längre vara beroende på hur mycket personal som finns tillgänglig utan utgå från alla de boendes behov. Vill en boende gå på promenad varje dag så får man anpassa personalstyrkan efter det. Man ska även ta hänsyn till den boendes sociala relationer och grundläggande mänskliga behov som t ex olika aktiviteter och mellanmänskliga relationer. Det ska också bli tydligt vilken omsorg äldre kommer att få, detta ska sedan följas upp. Boendet ska även ha bemanning nattetid för att kunna ge de boende stöd och hjälp utan dröjsmål. Förslaget ska nu på remiss och givet att regeringen är med på detta så börjar det gälla om några månader.

Dessa föreskrifter är mycket bra och efterlängtade. Processen att ta fram föreskrifterna har varit lång, de skulle egentligen ha börjat gälla den 1 januari 2014. Den har också varit behäftad med en del konflikter. Främst beroende på att man befarat ökade kostnader för kommunerna, men också för vilka boende de ska gälla. Ursprungligen skulle det bara vara för de demenssjuka.

Det borde vara självklart att man som boende kan förvänta sig stöd dygnet runt och att omsorgen ska anpassas till individen, och som Socialstyrelsen skriver ”inte längre vara så…att personalens schema avgör om de får gå ut”. Att detta inte varit norm tidigare är egentligen bedrövligt. Bemanning och arbete ska anpassas efter de äldre så att de får en meningsfull tillvaro enligt deras individuella önskningar, vem skulle det annars anpassas efter?

Det år också positivt att Socialstyrelsen rekommenderar att personal på äldreboenden bör ha minst gymnasiekompetens inom vård och omsorg av äldre människor och att det ska finnas personal med grundläggande kunskap om demenssjukdomar dygnet runt. Det är därför glädjande att de skärpta kraven nu verkar vara på gång. Förhoppningsvis träder de i kraft i slutet på mars nästa år, om inga nya hinder uppstår på vägen. Det är dags att kommunerna ser till att leva upp till den nationella värdegrund som numer finns i Socialtjänstlagen och som innebär att äldreomsorgen ska inriktas på att den äldre kan leva ett värdigt liv och känna välbefinnande.

Gösta Bucht
Talesperson för vård och omsorg

Riksrevisionen feltolkar effekterna av det fria vårdvalet!

I medierna rapporteras det om den rapport som Riksrevisionen presenterat där vårdvalet har granskats. Man konstaterar dels att det blivit fler vårdcentraler och lättare att få kontakt med dem, och att det är främst patienter med mindre vårdbehov och högre socioekonomisk status som gynnats. De mest sjuka och vårdkrävande patienterna förfaller ha missgynnats.
När detta beskrivs i media blandar man äpplen och päron. Man exemplifierar de mest sjuka med diabetespatienter, trots att denna grupp sällan hör till de mest sjuka. Och att hänvisa till exempel om att äldre har över hundra olika företag att välja emellan handlar inte om primärvården utan om omsorg och hemtjänst.
Att de mest sjuka äldre har svårt att utnyttja vårdvalet har sannolikt mer att göra med att valet är komplicerat. Felet ligger ju då inte i möjligheten att välja utan i att systemet att välja kan vara besvärligt. Detta borde rättas till genom bättre information, ställföreträdare som hjälper till osv. Att själv få bestämma och att få trygghet och kontinuitet i sin vård när man är svårt sjuk borde väl vara självklart. Att framhålla något annat är rent befängt. Att avskaffa vårdvalet i primärvården för att man tycker att äldre svårt sjuka missgynnas utan att veta varför är även det det helt befängt.
Vårdvalet kan förbättras på flera plan, men en tillbakagång till ett system där politiker bestämmer över vården är verkligen inte att föredra. Man kan ju också fråga sig hur det skulle se ut om vårdval inte hade införts. Hur många äldrevårdcentraler skulle det då ha funnits i Sverige? Hade en äldre patient kunnat garanteras en fast vårdkontakt på ett bättre sätt då än idag?

Gösta Bucht
Talesperson för vård och omsorg

Alliansens skuggbudget: inte mycket nytt – men en del bra satsningar

Så har då allianspartierna presenterat sin skuggbudget. Inte oväntat är det få nyheter då den bygger på de fyra partiernas valmanifest som kom i augusti. Från SPF kan vi konstatera att alliansen håller fast vid att alla som fyllt 85 år och har hemhjälp ska själva bestämma om de vill bo kvar hemma eller vill flytta till ett boende. Stöd till kommuner som bygger trygghetsboenden, måltidssatsning för äldre liksom rätten att stanna kvar längre på arbetsmarknaden finns också med. Generellt menar vi från SPF att det är positivt att allianspartierna värnar valfriheten, äldres måltider och självbestämmande. Därtill pekar de på vikten av flera av de aspekter som den av regeringen nyss nedlagda Äldreutredningen arbetade med: modern teknik i vården, förenklad biståndsbedömning och mer inflytande för äldre.
Precis som SPF tidigare påpekat så menar också alliansen att den satsning på mer personal i äldreomsorgen som S+MP-regeringen har föreslagit är väl ensidig, omsorgens innehåll och kvalitet ges alltför liten plats. Vad den i regeringsförklaringen utlovade nationella kvalitetsplanen kommer att innehålla är fortfarande höljt i dunkel.
Däremot borde alliansen ha tagit till sig av SPF och övriga pensionärsorganisationers krav på förbättringar för äldres ekonomi, framför allt med tanke på valresultatet och de valundersökningar som gjorts som visar att äldre väljare lämnade alliansen. Men i skuggbudgeten finner vi endast några skrivningar om mer jämlika pensioner. Inget om sänkt skatt eller om att pensionssystemet inte lever upp till dess grundprinciper.

Gösta Bucht
Talesperson för vård och omsorg

Vem vet bäst vilken fast vårdkontakt som passar den enskilde – patienten eller landstinget?

I förra veckan gick tiden ut för att reagera på den nya regeringens remiss om avskaffat vårdval i primärvården. Det är för det första märkligt att Socialdepartementet valde att exkludera landets pensionärsorganisationer som remissinstanser, särskilt då äldre patienter är de som i hög grad besöker landets vårdcentraler. Det är underligt att regeringen inte har velat höra vad landets seniorer har att säga kring förslaget. För det andra är regeringens lagförslag ett hafsverk som inte inkluderar någon konsekvensbeskrivning av förslagen, inte heller finns några hänvisningar till några undersökningar på hur vårdvalet fallit ut. Tiden för att svara på lagförslagen var dessutom betydligt kortare än vad som får betecknas som normalt. Från SPF tog vi tillfället i akt att ändå skicka in ett remissvar där vi tydligt avstryker regeringens förslag på avskaffat vårdval. På det hela taget luktar lagförslagen ideologi snarare än ställningstaganden baserade på vårdkvalitet och utfall av vårdvalet utifrån en rad aspekter.

Förslagen på avskaffat vårdval skulle i korthet innebära, för de landsting som vill, att man går tillbaka till Lagen om Upphandling (LOU) istället för Lagen om Valfrihet (LOV). I LOU upphandlas vårdtjänster med en tidsgräns, när den uppnås bestämmer sen landstinget i fråga om ny upphandling. Då finns ingen garanti för att patienten i fråga får behålla sin fasta vårdkontakt. Det blir istället landstinget som bestämmer detta. Det finns alltså betydande risker för att äldre patienters fasta vårdkontakter och den kontinuitet och trygghet dessa medför försvinner. Inte bara försvagas patientens ställning, äldres rätt att välja sin fasta vårdkontakt kan inte längre garanteras. Från SPF vänder vi oss emot detta. Det är en självklarhet att äldre och deras anhöriga vet bättre vad som passar den enskilde än vad landstinget gör. Vi vill att alla patienter ska ha möjlighet att även fortsatt kunna välja och välja bort vem som ska vara ens fasta vårdkontakt. Och hur regeringens lagförslag ska kunna gå ihop med Hälso- och sjukvårdslagens paragraf om att äldre patienter som har kontakt med olika delar av sjukvården ska ha rätt till en eller flera fasta vårdkontakter är svårt att se.

Dessvärre verkar regeringens synsätt vara att landstingen vet bättre än den enskilde. För ett par dagar sedan uttryckte sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) i en intervju i SVT att landstingen betalar för denna vård och att det är rimligt att de då bestämmer hur vården ska organiseras. Från SPF vänder vi oss emot detta perspektiv. För det första är det skattebetalarna som betalar för vården och inte landstingen, och för det andra så är det rimliga att just skattebetalaren/patienten då bestämmer mer över vården, inte att landstinget gör det. Avslutningsvis kan vi konstatera att det vi sett hittills från den nya regeringen i frågor som rör vård och omsorg att det är mer av planekonomiskt tänkande än det är om patientmakt, självbestämmande och individanpassning.

Gösta Bucht
talesperson vård och omsorg