Vi fortsätter vår granskning av partiernas enkätsvar om äldrepolitiken. Frågan som vi ställde var: Hur anser ni att framtidens äldreomsorg ska finansieras, vilka finansieringsformer föredrar ditt parti och vilka prognoser har ni för detta?

Detta mot bakgrund att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har förutspått ett underskott i välfärden på 200 miljarder om drygt 20 år. Det har också nyligen tillsatts en utredning om framtidens äldreomsorg, men där har man dessvärre från politikernas sida valt att inte ha med frågan om finansieringen av framtidens äldreomsorg.

Inget av partierna har i sina enkätsvar pekat på någon annan finansiering än dagens, dvs via skatten samt vissa statsbidrag och en mindre egenavgift. Bl a Socialdemokraterna understryker dock att olika försäkringslösningar inte är aktuella för dem. Miljöpartiet och flera borgerliga partier betonar i sina svar vikten av förebyggande hälsa och att framtidens behov av omsorg inte nödvändigtvis blir så stora som man kan tro. Särskilt allianspartierna pekar på arbetslinjen, sunda statsfinanser och att minska efterfrågan på omsorg genom att främja att äldre framöver kommer att vara friskare längre. Tyvärr har ingen forskning kunna visat att vi trots att vi blir friskare under en längre tid, så blir vi fortfarande lika sjuka de sista åren av våra liv och kräver sjukvård och omsorg i minst lika hög grad som idag.

Men i samhällsdebatten efter SKLs prognos har det talats om att för att hålla dagens välfärdsstandard plus en viss kvalitetsförbättring så kan kommunalskatterna behöva höjas med 13 kronor (om inte pengarna kan tas från andra källor). Andra inspel som kommit upp är att vi kommer att arbeta till 75 år för att finanserna ska gå ihop, ökad privat finansiering samt försäkringslösningar eller andra modeller för att pengarna ska räcka till i framtidens omsorg. Ett mindre roligt alternativ är att ransonera välfärden till en nivå som skattebetalarna kan acceptera utan att den skadar samhällsekonomin.

Självfallet är det så att vi inte vet den exakta omfattningen eller kostnaden av framtidens äldreomsorg idag, och att den framtida utvecklingen inom teknik och medicin kan kullkasta de prognoser som gjorts. Men att inget parti verkar ta frågan om framtida finansiering på allvar är beklagligt. Faktum är att det verkar som alla partier antingen har begränsad kunskap eller att de duckar för frågan om finansieringen av äldreomsorgen i framtiden. Trots att vi ställde frågan om vilka prognoser de har så har inget parti svarat på just detta. Politikerna tror kanske att det bara är andra människor som blir gamla, eller så blir de intresserade av frågan först när någon anhörig behöver vård och omsorg. Men då kan det vara för sent. Från SPFs sida kräver vi att frågan om finansieringen av framtidens äldreomsorg tas på större allvar – av alla partier – och att den måste diskuteras och lösas över partigränserna.

Gösta Bucht
SPFs talesperson i vård- och omsorgsfrågor

Först ut i SPFs granskning av partiernas äldrepolitik är Lagen om valfrihet. Frågan som respektive parti fick var: ”Vad anser ni om Lagen om valfrihetssystem (LOV) och vad vill ni göra i denna fråga under kommande mandatperiod?”

De två partier som tydligast sticker ut här är KD och V, åt varsitt håll. KD vill lagstifta om valfrihet i äldreomsorgen men betonar även att det finns andra sätt, som genom upphandling. V menar att LOV handlar om frihet för företagen och inte för den äldre, istället är det bättre att kommunen planerar verksamheten.

En tydlig inriktning från samtliga allianspartier är att de kan tänka sig att utvidga LOV till att även omfatta t ex färdtjänst och specialistvård. Men förutom KD är övriga borgerliga partier aningen svävande vad gäller att lagstifta om LOV, trots att detta var ett vallöfte från Alliansen i valet 2010 att överväga just lagstiftning. Det är dock positivt att allianspartierna lägger vikt vid kvaliteten, att valfriheten bör utökas och att det är bra om fler kommuner inför LOV. De rödgröna partierna inriktar sig snarare på att begränsa LOV, genom att stoppa fri etablering eller genom att politiker ska besluta om äldreomsorgens resurser. S vill visserligen införa nationella kvalitetslagar i välfärden men utvecklar inte detta närmare. MP säger sig vara för mångfald men påpekar att äldre inte nödvändigtvis gynnas av LOV och att det medför svårigheter att välja mellan flera aktörer. Men oppositionspartierna verkar inte ha några tankar kring innehållet och kvaliteten i äldreomsorgen, snarare är de helt enkelt för att begränsa LOV.

Sammantaget är allianspartierna positiva till valfrihet och vill se en utveckling mot mer av detta, men är otydliga med konkreta förslag för att äldre i alla landets kommuner ska kunna välja den eller de tjänster som bäst passar den enskilde. Oppositionspartierna ställer sig tveksamma till valfrihet och verkar mena att kommunens val ska vara viktigare än äldres val.

Vi från SPF är positiva till LOV och att ytterligare stärka äldres autonomi, och hade gärna sett att alla kommuner inför valfrihet, om inte det sker vill vi ha en tvingande lagstiftning. Vi kan idag välja vårdcentral, skola och apotek. Varför skulle inte äldre över hela landet då kunna välja hemtjänstutförare och påverka innehållet i tjänsten? Vi menar också att möjlighet till fria val även bör inkludera särskilda boenden. Vi vill att alla vid fyllda 90 år ska ha en valfrihetsgaranti: bo kvar hemma med eller utan stöd eller flytta till ett bra äldreboende utan krav på biståndsbeslut.

Det är synd att partierna är så vaga vad gäller vad de vill med Lagen om valfrihet, undantaget KD, och att de rödgröna partierna föredrar att kommunen snarare än de äldre som väljer. Från SPFs sida vill vi ha fler konkreta ställningstaganden och förslag på hur lagen om valfrihet ska kunna fungera med den äldre i centrum.

Gösta Bucht
Talesperson vård- och omsorgsfrågor

Nu drar vi i SPF igång vår granskning av de politiska partiernas äldrepolitik med fokus på vård och omsorg. Med start nu och fram till valet kommer vi att publicera och reflektera kring de enkäter som vi ställt till partiernas talespersoner i äldrefrågor, i den mån de har sådana. De har fått sju identiska frågor och avslutningsvis en åttonde fråga som varit specifik för varje parti. Till en början tittar vi på partiernas svar vad gäller tre punkter som är mycket viktiga för omsorgen av äldre: Lagen om valfrihet, kompetens och personal i vården samt finansieringen av framtidens äldreomsorg. 

Gösta Bucht
talesperson vård och omsorg

Vi blir inte bara allt fler äldre i Sverige, medellivslängden ökar och vi är allt friskare längre upp i åren och lever längre än tidigare. En 70-åring idag är som en 50-åring, livets middagshöjd, för 30-40 år sedan. Flera undersökningar har, mot denna bakgrund inte oväntat visat, att allt fler pensionärer vill jobba men inte har möjlighet till det, av olika anledningar förstås.

Men på många håll i samhället diskrimineras äldre, den lag om åldersdiskriminering som finns är sannolikt inte tillräcklig. Det är få fall av åldersdiskriminering som lett till domstol eller förlikning. Det kan bero på att lagen inte är tillräcklig eller på att få känner till att den finns, eller en kombination av de två. Att det anses som normalt att ta hänsyn till ålder är beklagligt, ingen ska diskrimineras vare sig det handlar om ålder, kön eller religion.

Ett sätt att förbättra situationen är att inte bara individer utan också organisationer ska kunna anmäla diskriminering, så är det inte idag. Vi i SPF har tillsammans med PRO t ex arbetat för att offentliga vårdinrättningar inte ska diskriminera människor bara för att de har fyllt 65 år, men utan gehör från DO då vi inte är en enskild individ. Självklart ska vi som seniororganisation också kunna påvisa åldersdiskriminering med någon form av sanktion som följd för den som inte behandlar människor lika.

Svenska företag ligger i botten i Europa och inom OECD vad gäller förebyggande åtgärder för äldre på arbetsplatsen och även strategier för att behålla och attrahera äldre medarbetare. Arbetsgivare i Sverige måste bli bättre på detta område. Det skulle kunna ske genom lagstiftning som kräver att större arbetsgivare ska ha en plan för de som närmar sig pensionen, finns inte det riskerar man ekonomiska sanktioner, att göra arbetsmarknaden mer flexibel genom att ge seniorer rätt till deltid eller genom att erbjuda förändrade arbetsuppgifter.

Men det är inte bara lagar och regler och som behöver skärpas. Hela attityden i samhället gentemot äldre måste förändras, vi är inte gamla och trötta utan piggare än någonsin. Men innan diskriminering av äldre anses lika förkastligt som annan typ av diskriminering har vi tyvärr en lång väg att gå. Här har vi som organisation ett viktigt arbete att göra.

Gösta Bucht
talesperson vård- och omsorgsfrågor

SPFs Karl Erik Olsson idag i Dagens Samhälle: “Miljöpartiets förslag om kortare arbetsvecka riskerar att leda till lägre pensioner för alla och mindre resurser till vård och omsorg i ett läge då utmaningarna är stora“
http://www.dagenssamhalle.se/debatt/struntar-mp-i-pensionaererna-9374